Ascending To Infinity – Luca Turilli’s Rhapsody

Posted on April 26, 2013

0


Ah Luca Turilli.. vad ska det bli av dig?
För er som inte vet så är Luca Turilli numera Rhapsody Of Fires ex gitarrist, bandet som han var med och skapade och som alltid varit karaktäristiskt för just Turillis musik.
Rhapsody Of Fire har länge varit ett av mina absoluta favoritband och är det fortfarande, men förra året gick bandet ut med att Luca samt några andra från bandet gick skiljda vägar och skulle skapa ett annat Rhapsody. Denna split var vänlig och båda banden tog med sig hela Rhapsody/Rhapsody Of Fires diskografi vilket innebär att vi nu har två Rhapsody band. Now that is fucking awesome!

Trodde man..
Nyligen släppte Luca Turilli sitt nya Rhapsody album och själv såg jag fram emot det då de senaste Of Fire albumen inte riktigt hållt kvalité, indikerat på att Turilli var trött på den historien bandet skrev på och bara ville skynda på att avsluta den.
Och då blir de väl ganska naturligt att när han får fri hand att skriva vilken musik han vill så lär de bli ny energi och nytt blod för bandet, men nej..

Luca har haft en hel del sidoprojekt innan för att komma bort lite från Rhapsody prägeln, men dessa projekten har jag alltid känt att de inte lagts ner mycket tid eller känsla på och har därför bara blivit mediokra i mina öron. Och Luca Turilli’s Rhapsody känns som just ett sådant sidoprojekt och därför blev jag mycket besviken på denna releasen.
Väldigt tråkigt då jag trodde bandet skulle få mer energi än tidigare och dessutom med en banduppsättningen som är väldigt stark med en del tidigare Rhapsody Of Fire medlemmar. Det ska bara inte gå fel.

Känns trevligt att han valt att ta in en italiensk sångare eftersom Luca själv är från Italien, men Alessandro Conti gör inte en jättebra insats och är inte passande för Lucas musik. Han påminner om Olaf Hayer som haft samma uppgift på Turillis tidigare sidoprojekt och han har varit en stor besvikelse enligt mig och därför känns det inte kul att bandet fått en nästan identisk sångare.
Dock måste jag säga att jag föredrar Conti före Hayer.

Till en början så kändes det som bandet återgått till de gamla soundet som Rhapsody hade innan de blev Rhapsody Of Fire, men tyvärr skulle de visa sig snabbt att de hade samma sound som de senaste åren. Dvs mycket symfoni och mindre metal.
Turilli har alltid uttryckt sig att musiken han gör speglar den han är, att han gör det han vill och brinner för och jag har alltid haft respekt för honom och det uttalandet men detta Rhapsody känns som de går i samma riktning som Rhapsody Of Fire och satsar mer på symfoni och bombast till förbannelse istället för kvalité metal.

Ascending To Infinity känns överlag inte som den har något speciellt att erbjuda, men den är ändå fullt lyssningsbar. Tyvärr håller den inte alls den kvalité som Rhapsody ska ha, men trots de så hittar man alltid något bra. Den 16 minuter långa Of Michael The Archangel And Lucifer’s Fall är nog den bästa låten och innehåller mycket symfoni och härliga melodier, något som de flesta låtar på skivan saknar.
“Singeln” Dark Fate Of Atlantis tyckte jag var tråkigt och irriterande när jag först hörde den, men den är en av de bättre på skivan och växer på en riktigt så att man börjar springa och nynna på refrängen lite då och då.

Titelspåret och Tormento E Passione är de övriga låtarna som är bättre men resten på plattan är inte mycket att hänga i granen. Jo, höll ju på att glömma Clash Of The Titans som också är en av de bästa men även den tenderar att bli tråkig.
Jag tror definitivt att Ascending To Infinity kommer växa mer på mig ju mer jag lyssnar på den, men just nu känns den som en stor besvikelse.
Jag hoppas Rhapsody Of Fire snart sätter ihopa en ny platta för att ha två Rhapsody band är en våt dröm för mig och andra som gillar dom, men då måste de leverera bra musik också! Annars har man ju bara två stora skithögar..

5/10

Foto: Robin Renmark

Advertisements
Posted in: Metal, Power Metal