Ballads Of A Hangman – Grave Digger

Posted on April 26, 2013

0


Det här blir min första Grave Digger. Lite smårolig fakta är att för ett år sen fullständigt hatade jag dom, men nu har jag blivit helt galen i deras musik! :P

De hela började faktiskt med just Ballads Of A Hangman. När den var hyfsat ny så sprang jag på den och jag visste ju sen tidigare att Grave Digger var ett av de större banden inom Power Metal genren men jag hade bara inte hunnit upptäcka dom än. Så jag tänkte jag testar nu när jag ändå hade skivan framför mig.

Och min första reaktion var: fan vilken dålig sångare. Musiken var bra men så fort han började sjunga så försvann allt. Och från de ögonblicket så försvann nästan allt hopp om detta tyska band, och jag försökte förgäves leta upp om de fanns några låtar där han sjöng normalt eller om detta var ännu ett band att kasta i soporna.

Tyvärr så var det fallet, så Grave Digger försvann nästan helt för mig. Dock fanns där vissa bra låtar som exempelvis Ballad Of A Hangman och Paid In Blood från deras senaste The Clans Will Rise Again.
Men av en slump sprang jag på BOAH skivan igen för några månader sen och kom ihåg att jag gillade titel låten och ville ge den ett försök till, och helt plötsligt blomstrade min kärlek för Grave Digger ut totalt och inom loppet av en eller två månader hade jag hunnit köpa nästan alla deras plattor!

Så därför tänkte jag att Ballads Of A Hangman skulle få äran att vara först ut, men även för att den har en speciell plats i mitt hjärta.
Men tyvärr är den inte så bra som man hoppats på.

Omslaget sparkar röv så in i helvete, och titelspåret som är första låten (efter introt) är verkligen en av deras bästa låtar.
Skivan börjar väldigt starkt och de 5 första låtarna är de bästa, men sen dalar den sakta utför.
Men låtar som Hell Of Dissilusion och Sorrow Of The Dead har en del bra riff, dock påminner de skrämmande mycket om varandra.

Lonely the Innocence Dies är en duett med sångerskan Veronica Freeman från Benedictum. Tyvärr känns detta som ett misslyckats experiment då jag inte alls tycker Grave Digger passar med en kvinnlig sång. Idén var cool, men resultatet blev inte bra.

Där finns två olika Digipack utgåvor av skivan, en som innehåller bånus låtar och en som innehåller Pray EP:n. Den som innehåller enbart bonus låtar har en riktigt bra cover version av Thin Lizzys klassiska låt Jailbreak. Lite oväntat enligt mig, men jäklar bra låter det! Och den som innehåller Pray EP:n är den mest värdelösa förpackningen jag sett. Den har inte ens en hållare för bookleten som bara fladdrar löst!

Ballads Of A Hangman är också den första plattan i bandets historia där de använder sig av två gitarrister. Nykomlingen, men ack så bekanta Thilo Hermann från Running Wild gör sin Grave Digger debut här och gör den bra men tyvärr kände inte bandet att detta var en riktning de ville gå i och bröt tidigt med Hermann. Strax efter lämnade också långtids gitarristen Manni Schmidt och enligt många fans dog Grave Digger här.

Själv anser jag att bandet är på uppgång igen, den nya gitarristen Axel Ritt är vass och hans debut på senaste plattan The Clans Will Rise Again är riktigt bra.

Men åter tillbaka till Ballads Of A Hangman. Resterande delar av skivan är helt okej, det är inte de bästa bandet kommit med och håller inte samma standard som de 5 första, men de har sin charm också. En sak jag gillar med hela skivan är att samma känsla, mörka och hopplösa atmosfär finns där på samtliga låtar. Något som även passar omslaget, så man får verkligen vad man ser.

Det är en bra skiva att börja med om man är ny för Grave Digger, men inte den bästa att börja med. Är man helt ny så tycker jag man ska vända sig till antingen The Reaper, The Clans Will Rise Again eller Excalibur. Men Ballads funkar nästan lika bra också.

Kolla upp den om du är nyfiken, det är en skiva jag ger mycket respekt för iaf.

7/10

Foto: Robin Renmark 

Advertisements
Posted in: Metal, Power Metal