Fairytales – Skylark

Posted on April 26, 2013

0


Skylark är nog ett av de underligaste band jag varit med om. Eller ja, jag vet inte om jag vill kalla de ett band.. vill nog hellre kalla de för ett projekt.
De har en riktig medlemsuppsättning men den används knappt under inspelningarna?

Ett exempel är skivan Wings. I bookleten och på bilderna visar dom bara tre medlemmar, Kiara Laetitia på sång, Eddy Antonini på piano/keyboard och Roberto Potenti på bas. Samtliga nämnda (förutom Kiara som bara medverkar på EN enda låt)  plus några få till medverkar på alla låtar, men sen har vi en hel drös med andra som gör ett medverkande på en låt här och en låt där.

Blev kanske lite krångligt där, men ni förstår säkert?
Men jag fattar verkligen inte varför Kiara bara medverkar på en låt när hon är lead sångerskan i bandet?
Påtal om Kiara.. folk klagar på att hon har en röst som en tonåring och låter flickig. Men jag läste någonstans i en intervju att hon faktiskt var 17 år när hon gjorde inspelningar med Skylark, så inte så konstigt att hon kanske låter som en tonåring?
Hursomhelst så tycker jag iaf att hon har en bra röst, även om den inte är den bästa jag hört.

Fairytales är iaf den första skivan Kiara sjunger på heltid, och även om Skylark känns lite skumma så gillar jag faktiskt vad jag hör. Även om skivan Wings och Skylark överlag känns som ett experiment samt ganska amatörmässiga, så är Fairytales en metal platta rakt igenom utan krångligheter.

Jag har läst recensioner där folk säger att bandet tidigare låtit nästan exakt som Rhapsody of Fire, men att de på Fairytale försökt skapa sitt eget. Där kan jag inte argumentera mot eftersom jag knappt hört något av de tidigare materialet, men av de nyare jag hört + Fairytale så måste jag säga att deras musik överlag känns väldigt unik.

Mycket beror nog på Kiaras sångröst, men även den musikaliska delen. Det känns som de försöker skapa någon form av vacker metal utan att de ska verka för goth aktigt. Visst lyckas de till viss del och får ihop en del “vackra” låtar, men dom varierar mycket med en manlig sångare (här Fabio Dozzo) också och då får de inte riktigt samma känsla.

Det känns lite svårt att beskriva deras musik, men ett försök vore väl som “goth” Power Metal med klassisk hårdrock som främsta inspiration, men med strävan att skapa något nytt och unikt.
Även om jag tjatar om att de låter unikt och deras verkan att sträva efter de, så kan man inte sticka under stol med att de ändå gjort musik som låtar likt mycket annat också.

Skivan börjar bra med några schyssta låtar, men efter låten I´m The Evil så börjar de avta lite och de känns som bandet fick idétorka. Och då har de dessutom lyckats klämma in en låt på 14 min som inte är något vidare att lyssna på.
Här finns också en intressant och kul cover på Mike Oldfield klassiska pop låt Moonlight Shadow.
Jag förstår inte varför bandet valde just den låten, men den funkar helt klart och ger lite av en nostalgi kick från en bortglömd tid då man konstant hörde den låten rulla på radion.

Har inte hunnit kolla upp deras allra senaste platta, men jag kan rekommendera denna skivan för er som vill upptäcka något nytt och som är öppen för att testa runt lite.
Det är en bra skiva men långt ifrån de bästa jag hört, men den klarar att underhålla mig en stund :)

7/10

Foto: Robin Renmark

Advertisements
Posted in: Metal, Power Metal