Inhuman Rampage – Dragonforce

Posted on April 26, 2013

0


Inhuman RampageDragonforce är ett av de band som jag haft svårast att tycka om, men när jag väl lärt mig gilla deras låtar i sin helhet så är det verkligen öronorgasmer att vänta!

Jag har alltid haft jättesvårt för deras överdrivet långa solon som bara består av gitarrbögerier, och tyckte det var väldigt synd då låtarna i övrigt var fyllda med otroligt härliga melodier och framförallt ZP Thearts varma passionerade sångröst.
Det var en jävla kamp, men efter att ha lyssnat rätt intensivt i perioder och även sett dom live och träffat bandet så har jag verkligen börjat njuta ordentligt av nästan allt de gjort.

Jag ville säga att Inhuman Rampage är min favorit och Dragonforce absolut starkaste skiva, men i princip alla deras skivor är lika bra. Rampage kanske bara är min favorit en vecka sen slår det om och blir Ultra Beatdown bara för att en vecka senare bli Valley Of The Damned.
Men jag väljer just nu att skriva om Inhuman Rampage eftersom det är den som gäller just nu och som verkligen etsat sig fast i min hjärna.

Skivan har också lite speciell betydelse för mig eftersom när jag började lyssna på DF så fastnade jag direkt för Revolution Deathsquad, men hade oehört svårt för bandets kanske mest kända låt Through The Fire And The Flames.
Jag kunde verkligen inte fatta hur ALLA fans kunde älska denna låten, men efter ett jävla tag så kan jag säga att jag nu förstår dom! Det är en klassiker i sann Dragonforce anda och kommer aldrig att dö ut.
dragonforce-graspop-04
Jag tycker också att hela Inhuman Rampage skivan sätter en typisk ton för hur Dragonforce egentligen låter, det känns som en bra fortsättning på den relativt svaga Sonic Firestorm och utvecklas vidare på Ultra Beatdown. Sen tog bandet en helt annan riktning med den nya sångaren Marc Hudson, men jag tror definitivt att de fortsatt med detta soundet om ZP varit kvar.

Jag har aldrig riktigt gillat Sonic Firestorm skivan och tycker den har en del väldigt svaga spår om man jämför med tidigare och senare plattor, och med Inhuman Rampage som bara kom 2 år efter är det stor skillnad i låtskrivandet. Här finns inte ett enda svagt spår, men skulle jag välja ut en så får det bli Cry For Eternity. Men även den är bra och hade lyft Sonic Firestorm om den funnits med på den plattan.

En annan rätt kul grej är ju att ALLA Dragonforce låtar är uppbyggda på nästan exakt samma sätt, med liknande refränger/verser, men bandmedlemmarna har en speciell känsla för att hålla de fräscht och ge fansen vad som förväntas av deras musik. Vilket även då resulterar i att gillar man en låt på Rampage skivan så gillar man resten ;)
Operation Ground And Pound, Body Breakdown och The Flame Of Youth är fantastiska låtar men påminner också väldigt mycket om varandra, men har ändå samtidigt det där lilla extra för att man inte ska störa sig på det. Plus att Ground And Pound innehåller ett kort men åh så härligt keyboard solo framfört av the one and only: Vadim Pruzhanov!

Refrängerna och verserna på nyligen nämnda låtar är helt fantastiska och fyller en verkligen med en härlig känsla i kroppen och ett enormt sug efter mer. Kanske är det en adrenalinkick man fått? :P
När man ändå läser detta att de alla låter väldigt lika varandra så blir de nog lätt att man tänker att man skulle tröttna väldigt fort, men musiken som levereras här är så beroendeframkallande så det dröjer ändå ett bra tag innan man ens börjar tröttna!
Och börjar man känna det, då sätter man bara i Ultra Beatdown eller Valley Of The Damned och fortsätter sitt drogande.

Skivan avslutas med balladen Trail Of Broken Hearts vilket kan vara ett rätt skönt sätt att avsluta en sådan intensiv och våldsam ljudvägg till platta. Och som vanligt vet ju dessa killarna om hur man skriver en härlig ballad så man blir inte besviken även om man ibland önskar att skivan kunde avslutas lika hårt som den började.dragonforce-graspop-07
Har man dock fått tag i special utgåvan så finns där ett bonuslåt, Lost Souls in Endless Time, som det egentligen inte finns mycket mer att säga om då den helt enkelt följer i samma spår som tidigare låtar på skivan. Det är dock en japansk bonuslåt och det vet ni ju vad jag anser om… om inte, leta upp det inlägget jag gjorde om japanska bonuslåtar.
Det medföljer även en bonus DVD med lite musikvideor och en “Behind-The-Scenes Rockumentary”.

Avslutningsvis så anser jag Inhuman Rampage vara en av de starkaste skivor Dragonforce kommit med och är svårbräckt även om allt bandet gjort varit guld värt.
Åh just det, jag glömde ju omslaget.. whats up with that?
Ett “fönster” eller en Display av något slag som visar en nedräkning som står på 00:00:01.
Men explotionen har redan börjat? Borde den inte börjat när den räknat ner helt och står på 00:00:00?

9/10

Foto 1: Robin Renmark

Foto 2 och 3: Olivia Jehel

Advertisements
Posted in: Metal, Power Metal