The Number Of The Beast – Iron Maiden

Posted on April 26, 2013

0


Number Of The BeastIron Maidens mest klassiska platta The Number Of The Beast klassas ju ofta som ett av de mest inflytelserika albumen inom Metal världen. Även om bandet redan fått en del uppmärksamhet innan dess så var det ändå Number Of The Beast som satte Iron Maiden på kartan och helt plötsligt gick de från att spela på små klubbar till större arenor.

Och jag är stort Iron Maiden fan men jag har aldrig förstått charmen med besten.
Såklart är titellåten och singeln Run To The Hills odödliga klassiker men vad finns här mer än så?
Plattan startar med patetiska Invaders som bara låter som trams. Jovisst finns det några sköna slingor här och där men den kan verkligen inte mäta sig med Wrathchild eller Murders In The Rue Morgue från Killers skivan till exempel.
En låt som Invaders hör verkligen inte hemma på en så klassisk skiva som The Number Of The Beast och jag kan inte förstå hur folk inte kunde kasta skivan när detta var de första de fick höra.

En av de största anledningar jag tror till varför folk håller skivan så kärt är för att de var Bruce Dickinsons första skiva för bandet, och sedan han gick med har ju allt i princip bara gått uppför för bandet.
Men efter att man smält den äckliga smaken av Invaders så blir de rätt skönt att höra Children Of The Damned som är långt ifrån den bästa låten bandet gjort men den håller ändå hög klass. Och efter Children följer en av skivans mer intressantare låtar i form av 22 Acacia Avenue som brukar ses som en uppföljare till Charlotte The Harlot från den självbetitlade första skivan som kom 2 år tidigare.

Och om man bortser från de nämnda låtarna plus klassikern Hallowed By Thy Name så är inte The Number Of The Beast något att hänga i granen, och definitivt INTE material för en klassiker. Då ska man upp på en nivå som AC/DCs Back In Black, Meat Loafs Bat Out Of Hell eller Van Morrisons Astral Weeks, där samtliga låtar är urbra och klassiker. The Number Of The Beast besitter för mycket fel och brister så jag kan verkligen inte förstå hur denna skivan blivit så populär, en otroligt överskattad platta!

Sen känns det ju väldigt fel när LP skivan från 80-talet låter bättre än nyremastrade versionen från 98?
Nej tråkigt att behöva säga det men det är en otrolig besvikelse faktiskt och det skulle följa Maidens karriär, då det nästan inte finns ett enda album som faktiskt är riktigt riktigt bra.
Somewhere In Time var den skivan jag hade jättesvårt att komma in i men när jag väl gjorde det så blev det min favorit, men när jag häromdan slängde in den i skivspelaren för första gången på ett bra tag så fann jag den bara medioker där samtliga låtar var uppbyggda på samma sätt och bara upprepade sig.
Som tur är så är Number Of The Beast betydligt mer kreativ än Somewhere In time, men det gör den inte bättre tyvärr..

Jag har klagat en del på Maidens nyare album att det typ inte finns en enda låt som går under 6 min, men jämför man de låtarna med de äldre så är kreativiteten betydligt större och en enorm mognad har spritt sig inom bandet. Så med andra ord: Alla skivor från Brave New World och senare är värda att kolla in.

Folk får gärna berätta mer om sin åsikt kring just The Number Of The Beast och gärna övertyga mig om varför just denna skivan är så bra som ni säger. Jag kommer nog aldrig hålla med, men det skulle vara trevligt att få bekräftat istället för att bara höra hela tiden “det bara är så, att den är bäst”.

4/10

Bild: Robin Renmark

Advertisements
Posted in: Metal