Железные мантры – Пикник

Posted on May 15, 2013

0


MantriNu när min gode vän Vladimir har försett mig med den feta Piknik boxen som innehåller 18 av deras för närvarande 20 plattor så har jag haft möjlighet att lyssna igenom samtliga album i princip, och jag kan nog utan tvekan säga att Железные мантры från 2008 är en av de bättre.

Jag vet att jag sa detsamma om Pavets Dekadansa (vilket jag kvarstår vid också) men nu har jag också haft möjligheten att lyssna mer på bandet och lärt känna dom mer så att säga.
Första intrycket jag får av Железные мантры är det där att den känns ny, dvs att bandet har tappat lite sound och kreativitet och låter lite gråare. Men ger man fler lyssningar så märker man att denna plattan är lika färgfull som alla andra klassiska skivor bandet gjort.
Öppningslåten Недобитый романтик startar i samma skumma anda som Piknik gjort sig kända för, och är överlag en helt okej låt. Det är ju liksom Piknik så man kan ju typ inte ogilla det! :P

Även om jag skulle påstå att denna skivan är bra i sin helhet och att man ska lyssna igenom hela, så finns här vissa mycket speciella låtar som man kan plocka ut. Såklart har vi de tre låtarna som gruppen även gjort videos till, Гиперболоид som är fullständigt underbar sätter sig snabbt på hjärnan, Колдыри да колдобины som är nästan lika bra och Вот же это слово som mest bara känns skum och mystisk. Videon är heldum och skum den med så kolla gärna in den om ni hittar den på youtube! ;)

Дом мой на двух ногах är en låt som INGEN får missa. Verkligen, missar ni denna så har ni verkligen gått miste om något riktigt härlig i livet för det är så sällan jag stöter på någon låt som besitter sån här perfekt balans i melodier och underhållning och som heller aldrig blir tråkig.
Låten innan (Лунатики) är också en väldigt mysig, vacker och väldigt typisk Piknik.
Och den sista “riktiga” låten Цветок ненастья är också en otroligt skön akustisk låt, och efter den avslutas albumet med en nästintill hypnotiserande instrumental låt i Popol Vuh stil!

Jag tror jag nämnde i min tidigare recension (se Pavets Dekadansa) att Edmund Sjkljarski har en väldigt unik röst som nästan låter lite uttråkad, och att man måste nog vänja sig eller vara öppen för det om man ska kunna njuta av Pikniks musik. Men kan man bara acceptera det så upptäcker man nog snabbt att det här bandet är av extremt hög kvalité. Jag har som sagt lyssnat igenom nästan alla bandets skivor och har nästan aldrig blivit besviken, hela bandet är liksom en solid grupp med duktiga musiker och konstnärer. Basisten Марат Корчемный (Marat Kortsjemnij) spelar exempelvis inte bara bas och bidrar på så sätt utan han står ju även för grafik och scenshowen om jag förstått det rätt, och den galna scenshow som Piknik använder sig av är ju ett av de stora utropstecknen där finns för dessa ryssar.

8167598967_48cce67ef0_k

Sjkljarskis bror Станислав (Stanislav) gör här sin andra platta som officiell medlem i gruppen efter att långtids keyboardisten Сергей Воронин (Sergeij Boronin) avled 2006, och han fyller de stora skorna väldigt bra och jag tycker han får mycket plats att visa det på just denna plattan.
Om ni inte lyssnat på denna plattan så tycker jag ni ska göra det, och gillar ni den ska ni stötta gruppen och köpa skivan.
Jag försöker inte göra reklam på något sätt utan jag recenserar bara och yttrar mina åsikter, och jag tycker verkligen att man ska stötta gruppen om man gillar deras musik. Så är ni intresserade kan ni slänga iväg ett mail till Vladimir på cd-russia. com (länk finns på min länksida) och fråga om han kan skaka fram den till er. Ett annat alternativ är att leta på ebay där den brukar poppa upp ibland.
Vill ni provlyssna finns hela skivan att lyssna på via bandets hemsida:
http://www.piknik.info/albums/view/id/20

Så min slutsats är att Железные мантры i min mening är en av Pikniks härligaste skivor och en av mina favoriter som jag ofta återkommer till.

9/10

Foto 1: Robin Renmark

Foto 2: Оксана Воробьева (Oksana Vorobeva)

Advertisements