Black Hand Inn – Running Wild

Posted on July 1, 2013

0


Black Hand Inn 3Som vissa kanske minns gjorde jag en hel drös med Running Wild recensioner för 2 år sen ungefär.
Då var jag inte speciellt kunnig i mitt skrivande och var överlag väldigt missnöjd med dom så nu är det dags att skriva om!

Först ut är Black Hand Inn som för mig är en favorit. Jag minns när jag efter en tids letande äntligen fick tag i denna besten, då kände jag verkligen att jag kunde dö lycklig.
Samma kväll när jag lyssnade igenom den blev jag helt stum och paff över hur jävla bra den var, inte ett enda tråkigt eller svagt spår!

Naturligtvis tycker jag inte så längre. Även om majoriteten av Black Hand Inn är fantastiskt bra så finns här vissa låtar som inte håller samma mått.  Mr. Deadhead och Fight The Fire Of Hate som exempel, även om de har schyssta riff och sådär så sticker resten av låtarna ut mer. Ni kan göra en jämförelse med exempelvis titelspåret som är helt fantastiskt, eller The Phantom Of  Black Hand Hill.
Det bara känns överlag som att Rolf Kasparek hade mest inspiration och fantasi under inspelningen av Black Hand Inn för den är så mycket bättre än de mesta bandet har gjort, för att inte nämna en mycket mörkare känsla.

Nu är blir det sjukt mycket nostalgi över de hela när jag slänger in en Running Wild platta i spelaren, alla härliga känslor från den goda tiden man lyssnar mycket på dessa pirater kommer tillbaka och därför blir kanske betyget högre, men det speglar ju ändå vad jag egentligen känner för skivan i sig och bandet.
Som jag nämnt tidigare är titelspåret Black Hand Inn en helt fantastisk klassiker, men även andra låtar som Powder & Iron och Dragonmen drar fram den där underbara Running Wild känslan som jag tror alla fans av bandet ser som väldigt karaktäristiska.

På tal om det så har det ju alltid snackats om att RW är som AC/DC, att de aldrig förändrat sitt sound osv.. många tycker ju att det blir tråkigt men jag tycker att Running Wild har samma talang som AC/DC, dvs att de kör samma spår genom alla åren men har en jävla känsla för att hålla det fräscht och intressant. För faktum är att nästan alla skivor efter Branded And Exile låter nästan likadana och samtliga översköljs av pirat-temat i texterna, men Rolf har alltid hållt bandet intressant och fräscht och pumpat ut otroligt många fantastiska låtar på detta sättet.
If it aint broke, dont fix it ;)Rolf liveSen får vi inte glömma monsterlåten Genesis (The Making and the Fall of Man) som på sina 15 minuter avslutar denna suveräna platta på ett perfekt sätt. Låten innehåller precis allt man vill ha i en Running Wild låt + lite till. Vissa anser att Treasure Island från Pile Of Skulls är den bästa men jag tror faktiskt Genesis är snäppet bättre och mycket mörkare i sin atmosfär. Nej ett mästerverk helt enkelt :)
Och så får jag inte heller glömma att nämna Soulless som kanske är en av skivans mest kända låtar och även den som Running Wild spelat mest live.

Förra gången jag recenserade Black Hand Inn så skrev jag också att det var en av mina favoriter och bandets bästa skiva, och där kan jag nog stå kvar. Samtliga skivor bandet släppt har många bra låtar men Black Hand Inn har bäst och flest helt enkelt, och är rakt igenom ett mästerverk som få :)
Tyvärr har skivan blivit dyr och svår att få tag på som alla andra Running Wild plattor ungefär.. men får ni tag i den så slå till då utan att tveka!

För övrigt så var inte förra årets återkomst Shadowmaker en engångsgrej, nu har Rolf sen ett tag tillbaka gått ut med att ytterligare ett nytt album är påväg och kommer släppas i Oktober! :D

9/10

Bild 1: Robin Renmark

Bild 2: Used with permission from Running Wild.
http://www.running-wild.de/index.php

Advertisements
Posted in: Metal, Power Metal