Dark Wings Of Steel – Rhapsody Of Fire

Posted on December 18, 2013

0


Dark Wings Of SteelNu har äntligen Rhapsody Of Fire med över ett års väntan kommit med sitt svar på Luca Turillis Rhapsody, men resultatet är tyvärr inte så smickrande som man hoppats på..
Som jag nämnt vid tidigare tillfällen så älskar jag Rhapsody Of Fire och tyckte från början det var helt okej med denna vänliga split, liksom två st Rhapsody band kan väl inte gå fel?
Åh så fel jag hade..

Luca Turillis Rhapsody var först med att släppa sin skiva Ascending To Infinity som många prisade och fortfarande håller hårt i, men för mig var den en stor besvikelse.
Musiken är riktigt tråkig, inget att komma ihåg och är överlag ett slöseri med duktiga musiker.
Så jag tänkte att jag kommer stå kvar på Rhapsody Of Fires sida och vänta på deras skiva, de svarade då först med en live platta som var väldigt välkommet för mig även fast de nya gitarristerna inte var speciellt bra.

Men nu har alltså Rhapsody Of Fire svarat med sitt första studialbum sedan splitten, och må det vara första gången jag lyssnar på den men jag gillar inte riktigt vad jag hör.
Jag är inte stängd för förändringar osv som så många är men det här är inget vidare smakfullt, dock kan jag säga att det är fortfarande mycket trevligare att lyssna på än LTs Rhapsody.

Ett stort plus är ju faktiskt att Fabio Lione stannade kvar i Fire medans LTs skaffade sig en ny sångare, Alessandra Conti som jag tycker är fruktansvärt irriterande att lyssna på.
Fabio Lione har jag alltid tyckt varit en del av hjärtat i Rhapsody eftersom han har en karaktäristisk varm röst som gjort sig ordentligt bra för bandet, medans Conti mest låter som en lågbudget sångare som inte passar in.

Sen har vi kampen om gitarren, och faktum är att Luca Turilli är avsevärt bättre än vad Roberto De Micheli är.
Tror definitivt Micheli kan passa i Rhapsody Of Fire men han är långt ifrån lika duktig och kreativ som Luca är, och jag tror en del av Dark Wings Of Steels svaga stunder beror just på saknaden av Turillis kreativitet både när det gäller gitarrspelet och låtskrivandet.

Nu tror jag inte allt hänger på honom som så många andra vill tro, vi får ju inte glömma att både Fabio Lione och Alex Staropoli i princip alltid varit del av bandet och fortfarande härjar. Även om Luca Turilli stod för mycket av musiken så kan inte allt läggas på att han är borta, Of Fire borde klara sig utan honom tycker jag!
Men så är tyvärr inte fallet, inte än så länge iaf.

Jag har nu lyssnat till låt nummer 9, A Tale Of Magic och hittills har det inte varit något att hänga i granen. Snarare så är det först nu som det känns som att bandet kommit på fötterna igen och detta.. det låter faktiskt bra. Riktigt jäkla bra!
Men liksom behöva gå 8 låtar innan man finner något bra är under all kritik, och även om jag kan förstå att bandet kanske är stolta över skivan så är detta inte vad man förväntat sig av ett så högklassigt band som detta.
Men för att vara ärlig så är skivan inte hemsk, den är bara inte vad man förväntar sig med ett namn som Rhapsody.

Ända sedan jag hört alla previews av skivan så har jag fått känslan av att här är något som låter nästan exakt likdant som LTs Rhapsody.. nämligen titelspåret har liknelser som är nästan detsamma, vilket faktiskt gör mig upprörd.
Vad var det för mening att göra ett uppbrott pga man ville gå i olika riktningar när det låter nästan likadant?!
För övrigt har folk sagt att just denna låten är bäst på hela plattan, vilket jag heller inte kan hålla med om.
Då den inte är dålig så är den inte heller speciellt bra, men definitivt den låt som påminner mest om Rhapsody Of Fires gamla dagar vilket är positivt och efterlängtat!

Här finns dock vissa grejor som är intressanta och bra, som exempelvis introt till sista låten Sad Mystic Moon (vad är det för jävla namn btw?).
Just denna låten är en av de bättre på skivan och även ifall vissa andra låtar besitter liknande riff och trummande så blir det mesta mediokert och tenderar att bli tråkigt.
Ett annat exempel på det är låten Tears Of Pain som har nästan samma trummande som Sad Mystic Moon men för dessa två funkar det bra, även om det inte är speciellt typiskt för gruppen.
En annan sak som saknas är hastigheten på låtarna då de flesta är mid-tempo stil, vilket jag retat mig lite på under deras senaste skivor att de slöat ner sig.
Inte längre får vi den speeden som finns på klassiker som Dawn Of Victory eller Power Of The Dragonflame, och även fast bra låtskrivande inte hänger på hastigheten i låten så är detta inte längre bandets starka sida.

Är man dessutom ett band som gjort sig känd för sina über-snabba episka låtar så blir detta rätt tråkigt när de mesta är mid-tempo och där storheten dragits ner något ordentligt.
Nej det känns otroligt tråkigt att behöva erkänna det men jag gillar inte denna skivan speciellt mycket. Här saknas för mycket Rhapsody även om det är närvarande till och från, Dark Wings Of Steel saknar tyvärr det som var hjärtat i bandet.

Jag har iaf inte gett upp hoppet om bandet och jag tror denna kommer växa mer på mig, men detta är mitt första intryck.
Och oavsett så lyssnar jag MYCKET hellre på Dark Wings Of Steel än den soppåse som är Ascending To Infinity, för den är verkligen.. nej usch!
Nu härnäst är det LTs tur att släppa ny skiva vilket ska bli intressant även om jag inte har höga förväntningar på den.

Tycker ni som är intresserade av skivan (Dark Wings) ska kolla upp den på spotify eller någon annanstans före ni bestämmer er att köpa, eller köp den ifall ni vill ha en komplett samling.
Men ha inte skyhöga förväntningar som man exempelvis hade för The Frozen Tears Of Angels skivan när den kom, för så värst bra är inte Dark Wings Of Steel tyvärr..
Men tänk bort namnet Rhapsody så ska man nog kunna njuta ändå!
Jag vill gärna framföra låtarna A Tale Of Magic, Tears Of Pain, Sad Mystic Moon och Angel Of Light, eftersom det är dessa som tilltalat mig mest hittills iaf.
Jag kanske återkommer till denna skivan ifall jag skulle drastiskt ändra min åsikt, men än så länge står den kvar.

6/10

Bild: Robin Renmark

Advertisements
Posted in: Metal, Power Metal