Escape From The Shadow Garden – Magnum

Posted on April 5, 2014

0


DSC_2948Klassiska rockbandet Magnum väntade inte länge på att släppa en uppföljare till deras senaste platta On The 13th Day, nämligen bara två år och dessa veteraner bara fortsätter att skita ut musik.
Nu har jag inte gett The Visitation (2011) så många lyssningar, men mitt generella intryck är att bandet sedan 2007 har släppt väldigt solida album och deras senaste opus är inget undantag.

Magnums karriär har inte förändrats så mycket när det kommer till soundet och musiken, så många tycker kanske att bandets främsta låtskrivare och gitarrist Tony Clarkin är lite tråkig som bara fortsätter att skriva musik i samma anda hela tiden. Men för oss som faktiskt gillar Magnum är detta underbart, Clarkin själv har sagt att han tänker inte sluta skriva musik förens han tröttnat helt på det (eller något i den stilen) så stor eloge till Tony och hans kreativa sida!

Så naturligtvis spelar det ingen roll vilken Magnum skiva du köper, du får precis vad du hoppats på så läget kan liknas med att köpa en random AC/DC skiva. Man vet exakt vad man får för pengarna, och även om Escape From The Shadow Garden inte är ett mästerverk så är det en underhållande Magnum platta.
Faktiskt så tyckte jag att skivan kändes väldigt kort och att där inte fanns något speciellt med den, det är Magnum helt enkelt så det känns närmare till hands att plocka ut låtar man tycker är bra istället för att bedöma album för album. För det kommer alltid finnas låtar som är bra, låtar som är riktigt bra, och låtar som är mindre bra.

I ärlighetens namn så tyckte jag nog On The 13th Day var mer spännande och hade mer karaktär än Escape From The Shadow Garden, men med det sagt så är den aktuella skivan i fråga inte dålig överhuvudtaget. Tvärtom kan de ha sin fördel, för man behöver inte försjunka sig djupt i plattan utan här kan man bara köra igång och njuta av ett stycke Magnum.

Skivan öppnar med en kanske ny klassiker, Live ’til You Die som trots sitt namn faktiskt är en av de bästa på hela plattan. Följande Unwritten Sacrifice och Falling From The Big Plan är helt okej låtar men man blir lite trött på dom rätt fort.
Men hela plattan är bra och jag njöt när jag lyssnade igenom, och här fanns faktiskt vissa låtar som pumpar upp det rejält som The Art Of Compromise. Vilket verkligen lever upp till sin titel, för vad Magnum tappat igenom åren är just hastigheten på låtarna vilket jag tycker är synd.

Men The Art Of Compromise går upp i tempo som bandet hade förr i tiden och det gillas starkt, och eftersom de mesta de numera gör är mid-tempo så känns detta som en schysst kompromiss till oss som vill ha lite snabbare musik ;)
För att inte tala om att melodin och pianot lite här och där påminner om de gamla klassiska soundet vi älskar, så här känns verkligen nostalgin! Tilläggas i denna listan är också låten Burning River som också ger mig en liten nostalgitripp :)FINAL 1 COLOUR BAND SHOT

Det är annars i princip det enda negativa jag har att säga kring bandet och skivan, att de tappat tempot mot vad de hade förr men de kan iaf fortfarande skriva härlig melodisk, progressive Rock på ett sätt många band inte klarar.
Det känns otroligt kul och fräscht att vi får nya Magnum plattor lite då och då och jag tycker bandet ska fortsätta så länge de själva vill,  de har liksom aldrig riktigt gått ner sig och fortsätter de såhär så kan vi definitivt få höra en hel del bra låtar i framtiden.

Escape From The Shadow Garden är ingen platta jag älskar i nuläget men det är en underhållande skiva som ger en tillfredställelse för ens Magnum behov. Och nej, vi pratar inte om glassen Magnum.. (höhö jag var bara tvungen)
Härliga låtar som Don´t Fall Asleep och de ovannämnda är ett trevligt tillskott till bandets låtbibliotek, och kan aldrig gå fel om man är på humör för denna typen av musik. Det är kul att höra att bandet fortfarande är igång och att sångaren Bob Catleys magnifika röst fortfarande håller.

Som sagt så älskar jag inte skivan men vad jag däremot älskar är omslaget!
Inte nog med att konsten är ett mästerverk i sig, men den knyter fint ihop med tidigare klassisker och även nya skivor.
Tittar man runt så finns där så mycket att titta på och jag verkar finna något nytt varje gång jag tittar, exempelvis var det första jag lade märke till (den uppenbara) figuren vid trädet som uppenbarligen är en koppling till klassiska skivan The Eleventh Hour.
I Bakgrunden ser man ett slott som starkt påminner om den på omslaget till Chasing The Dragon, och senast igår upptäckte jag att bakom trädet så tjuvtittar den där… figuren från omslaget till On The 13th Day.

Alltså jag älskar det, dessutom fortsätter målningen på baksidan och är minst lika fascinerande som framsidan!
Rodney Matthews som skapat detta mästerverk har ju legat bakom en hel del av bandets tidigare omslag, och jag är verkligen ett stort fan av hans stil.
Här finns så mycket att titta på, och nu när jag tittar på baksidan igen så ser jag ett varg/rävhuvud som är en klar referens till skivan Princess Alice And The Broken Arrow och även en stegrande enhörning i fjärran som taget från klassikern Vigilante.

Vi har fått en bra och kanske en ny klassiker i Magnums discografi, med ett sjuhelvetes jävla underbart omslag.
Det är bara så fint och underbart :)
Digipackutgåvan har en bonus DVD med några schyssta liveklipp och någon Behind The Scene musikvideo som i ärlighetens namn inte är så intressant, men liveklippen var grymma.
Tyvärr var det alldeles för få klipp för att jag skulle tycka det var värt det.

8/10

Album photo: Robin Renmark

Band photo: Al Barrow

All photos are used with permission from Magnum and its rightful owners

Advertisements
Posted in: Rock