Tinnitus Sanctus – Edguy

Posted on April 16, 2014

0


Tinnitus SanctusNu är det snart dags för Edguy att släppa ny skiva, med den briljanta titeln “Space Police – Defenders Of The Crown”.
Seriöst, hur kan man INTE älska den titeln?! ;)
Så vi kör på en liten nostalgitripp i förväg eftersom jag ändå inte har råd att köpa det nya albumet ;)

Jag minns så väl när jag upptäckte Edguy, jag gick in i en skivaffär och såg omslaget till skivan Hellfire club och bestämde mig att provlyssna.
Därefter blev jag verkligen blown away från de första grymma riffen till låten Mysteria, och jag kände mig bara tvungen att köpa plattan.
Känt och gjort och sedan dess har jag haft mina öron och ögon på detta tyska Power Metal, och även om kvalitén har sjunkit lite med tiden så har det inte varit med råge iaf.

Så kom tiden då Tinnitus Sanctus var påväg och sångaren Tobias Sammet berättade att skivan skulle bli väldigt annorlunda mot vad de gjort tidigare, och även att han själv visste hur han skulle reagera om hans favoritband hade sagt detsamma. Men oavsett så försäkrade han om att det skulle bli en bra skiva trots ett helt annorlunda sound.

Well helt okej tänkte jag, de kan inte vara SÅ annorlunda men åhh.. så fel jag hade.
Iaf till en början, för jag kommer än ihåg besvikelsen och det var nog första gången jag verkligen kände mig som en sten efter att ha lyssnat på en skiva.
Det här var mjukt, mesigt och inte alls den där hårda underhållande Edguy jag och så många andra ville ha.
Efter att den lilla chocken lagt sig så kollade jag snabbt igenom skivan spår för spår, och fann att jag inte uppskattade ETT enda spår.

Då kände jag mig rånad och förnedrad nästan, men jag fortsatte ge den chanser och till slut hittade jag två låtar jag gillade – Dragonfly med en helvetes jävla härlig refräng, och Thorn Without A Rose.
Öppningslåten och singeln Ministry Of Saints var helt okej men kändes ändå väldigt tom på något sätt, nu på senare tid har jag dock börjat uppskatta denna låt mer.

Sex Fire Religion har asgrymma riff men är också den absolut värsta låten på hela Tinnitus skivan.
Och efter ett tag när jag beslutade mig för att spela skivan igen så insåg jag vändningen, helt plötsligt var skivan jäkligt bra och full av härliga melodier som jag på något vänster missat tidigare.
Jag tror det var den där chocken av vad annorlunda skivan var som orsakade att man helt missat allt fint som fanns här, och nu när jag efter flera års frånvaro tar en ny lyssning så kan jag fortfarande säga att jag gillar det här.3192833836_7266921277_o

Den är långt ifrån ett stort häftigt mästerverk men fan, den är underhållande och känns nästan som en hyllning till äldre Metal och Rockband.
Och nu i efterhand så gillar jag att Edguy valde att vara så djärva och gå denna riktningen för denna skivan, för det känns verkligen som en sida av bandet som de inte fått uttrycka tidigare men som de behövde få ut.

Utöver de låtar som är nämnda så är 9-2-9 och The Pride Of Creation lekfulla låtar som är karaktäristiska för skivan, underhållande och bra men inga mästerverk.
Speedhoven är den episka låten på skivan som klockar in på 7 och en halv minut, som har ett riktigt härligt intro och intressant refräng. När jag först hörde låten gillade jag bara de catchiga introt men tröttnade snabbt, men nu i efterhand får jag ge vika för de åsikterna ;)

Nej fan nu i dagsläget är nästan alla låtarna underhållande och jag vill gärna ge Tinnitus Sanctus ett högt betyg, men den som känner sig sugen på bandet ska inte börja här.
Jag skulle inte riktigt våga kalla denna skivan för ren Power Metal, den landar någonstans mellan klassisk Glam/Arena Rock blandat med lite Power känsla.
Den känns mer mogen på något sätt och är långt ifrån vad man får på exempelvis Hellfire Club eller Rocket Ride, men vill man ha något annorlunda men bra så är Tinnitus Sanctus perfekt.
Dessutom innehåller digipack utgåvan en bonus CD med 10 livelåtar som är okej, man kunde klara sig utan dom också men livelåtar är alltid en trevlig bonus i min bok.

Jag kan förstå att många fans inte gillar soundet eller riktningen bandet gick, men jag gillar det och jag tror bandet är riktigt stolta över sitt verk. Det ska de vara iaf :)

Nu ser jag fram emot Space Police – Defenders Of The Crown :)

7/10

Bild 1: Robin Renmark

Bild 2: Andrés/Metal Traveller

http://www.metaltraveller.com/en/gigs/edguy/paris_2009.html

Advertisements
Posted in: Metal, Power Metal