Gravitas – Asia

Posted on May 6, 2014

0


GravitasSå här kommer vi till att den klassiska gruppen Asia väntade 2 år på att släppa en ny skiva, och för att skippa allt skitsnack som bandhistoria och bla bla bla så kommer jag nog hoppa ganska direkt på musiken.

På Record Store Day så var jag inne på Blue Desert Music och kom då ihåg att ägaren Björn hade nämnt att han snart skulle få in den nya Asia skivan, så jag frågade och visst hade den kommit in och snäll som han är så satte han igång den till mig.

Och jag kände med en gång besvikelsen, skivan kändes otroligt avslagen och tom.
Inte helt oväntat för mitt lilla intryck från bandets senaste skivsläpp har varit detsamma, att de har tappat en hel del av sitt sound och kreativiteten. Jag träffade även på en annan kille i butiken som sade detsamma..

Så jag bestämde mig för att hoppa över skivan, men så började fjärde låten “Nyctophobia” spela och helt plötsligt kändes det väldigt annorlunda.
Senare på kvällen laddade jag ner skivan och lyssnade igenom flera låtar men främst Nyctophobia, eftersom den fångade mitt intresse så enormt när jag stod i butiken.
Och Nyctophobia är också en av de bättre låtarna här, texten är väldigt intressant och beskriver en man med Skotofobi (mörkerrädsla) ur förstapersonsperspektivet och gör det väldigt bra!
Dessutom måste de här vara en av få gånger som någon vågat använda frasen “Fear Of The Dark” sedan Iron Maidens album 1992 med den å så klassiska låten med samma titel. Förvisso hade Bob Catley en låt på sitt solo album The Tower 1998 som hette just Fear Of The dark, men i övrigt har jag aldrig hört någon annan våga använda den frasen efter Iron Maidens klassiker ;)

Men det är främst melodin på sången som känns väldigt härlig att lyssna på medans de övriga instrumenten inte uttrycker något speciellt, men det gör inget i detta fallet för de kompar John Wettons röst och melodi hur bra som helst.

Vidare då vill jag prata om första låten och singeln Valkyrie, som skivan ett tag skulle heta men det ändrades i sista minuten för mig av okända anledningar.
Hursomhelst så kan denna låten enbart blivit vald till singel för att locka folk till att känna att det är mer klassiskt Asia, och visst har den lite sådan karaktär men den känns precis som avslagen Coca Cola. Med andra ord saknas kolsyran, dvs refrängen som man förvisso kan vänja sig vid men varje gång man hör den önskar man att där tillkom något mer men istället sjunker man bara ihop i besvikelse över att inget händer.
Och detta är ett riktigt uselt sätt att börja en skiva på, den var med och bidrog till varför jag valde bort skivan vid första lyssningen.

Andra låten Gravitas är den stora episka låten och klockar in på ganska exakt 8 minuter, men även denna faller platt ner på marken och kunde varit betydligt bättre än vad den är.
Men som med de mesta på denna skivan blir även denna okej att lyssna på ju fler lyssningar man ger den. Tyvärr är det otroligt utdragna introt alldeles för jobbigt att lyssna på och drar ner låten lite.

Resten av skivan var faktiskt ganska underhållande med vissa uppstickande låtar som Heaven Help Me Now, Russian Dolls, I Would Die For You och Till We Meet Again, som tillsammans med Nyctophobia måste vara de bästa på hela skivan.
Måste ändå påpeka att jag inte alls gillade Russian Dolls till en början, den var ännu ett av exemplena på låtar som kändes väldigt avslagna och som saknade kreativitet men med tiden kom jag att gilla den mer och mer.

Men trots besvikelsen i början så jag gav skivan en riktig lyssning och måste jag säga att jag gillar den.
Gravitas är inget mästerverk men det känns som ett trevligt tillägg i Asia katalogen, och även om den där känslan av att kreativiteten försvunnit från bandet så går denna plattan igenom ganska bra trots allt.
Skivan presenterar dessutom den nya och unge gitarristen Sam Coulson som faktiskt gör ett bra jobb, han är en otroligt duktig gitarrist och historien bakom hur bandet hittade honom var rätt underhållande.
Äsch bara för det så måste jag berätta också…

Gitarristen Paul Gilbert hittade Coulson på youtube och bjöd in honom som instruktör på “Paul Gilberts Great Guitar Escape”, lite snack och skit där emellan som vi kan hoppa över..
Så sökte Asia samtidigt en ny gitarrist efter att Steve Howe hoppat av, och enligt John Wetton så hade de en lista på killar de ville skulle ersätta Howe. Den första på listan kunde inte men rekommenderade Sam Coulson istället som sedan fick jobbet.

Fuck, om det hände mig någon gång skulle jag nog svimmat ;)

Och en sista sak, omslaget av Roger Dean är helt underbart. Så otroligt vackert och jag älskar verkligen hans stil, så ni andra som också gillar detta kan gå in på hans hemsida för att se fler mästerverk :)

7/10

Bild: Robin Renmark

Advertisements
Tagged: ,
Posted in: Rock