Esoteric Warfare – Mayhem

Posted on June 11, 2014

0


Esoteric WarfareSå 7 års väntan är äntligen över och världens bästa band Mayhem är tillbaka med en helt ny studioplatta!
Efter att hjärtat i bandet Blasphemer hoppade av 2008 gick där mycket rykten om hurvida Mayhem skulle fortsätta eller lägga ner totalt, vem skulle någonsin kunna ersätta Blasphemer?
Varg Vikernes och Blackthorn var några namn som det spekulerades i, men den första att ta över blev ganska oväntat Morfeus från Limbonic Art.

Vilket var mycket intressant i min mening och jag hoppades innerligen att han skulle få vara med och skriva nästa Mayhem platta, men tyvärr så hann Morfeus hoppa av och norbaggarna rekrytera Teloch istället.
Teloch har jag aldrig haft något emot, han har alltid funkat som en bra sidofigur i Gorgoroth/God Seed och deras livframträdanden. Han har alltid känts som en bra och intressant gitarrist men enda sedan jag såg och hörde honom i Mayhem så kändes det inte riktigt rätt..

För att inte tala om att Mayhem.. *gulp* rekryterade Charles Hedger.. Charles Hedger av alla!?
Inget illa mot Charles för han är säkert en schysst snubbe men på musikscenen är han en riktig posör och en usel gitarrist som först drog ned Cradle Of Filth och gjorde dom sämre än vad dom redan var, och nu drar han ned Mayhem i avgrunden också.

Men nu ska vi prata Esoteric Warfare och som tur är så medverkar inte Hedger, med undantaget att han står med som bandmedlem i bookleten under namnet “Ghul”.
Och vad har Mayhem nu att erbjuda 7 år efter mästerverket Ordo Ad Chao och dessutom utan Blasphemer?
Well, denna recension blir om min första upplevelse och uppfattning om Esoteric Warfare och den är inte mycket att hänga i granen.

Tyvärr, jag hade faktiskt förväntat mig MYCKET mer av ett så satans jävla bra band som Mayhem. Och när de dessutom väntat 7 (!!) år på att släppa något nytt så hade jag faktiskt hoppats på något bättre.
Teloch som gitarrist är okej men som låtskrivare är han inte rätt för Mayhem, han har tagit alldeles för mycket inspiration från King Ov Hell under sin tid i Gorgoroth, God Seed och Ov Hell eftersom alla låtar på denna plattan låter som om de skulle kunna varit skrivna av King.
Jag har också läst att andra klagat på det faktum att Teloch inte är rätt för Mayhem och att han passar bättre i Nidingr, men eftersom jag inte lyssnat på dom så kan jag inte säga något om det precis.

Men jag får ändå ge honom lite cred för att han försökt skapa något som liknade Ordo Ad Chao och lyckats ganska så okej, men jag och alla andra Mayhem fans väntade inte i 7 år på att få höra en platta som är en blandning av God Seed och Ordo Ad Chao.
För det är tyvärr precis vad Esoteric Warfare är och det är en enorm besvikelse så från första lyssningen.

De enda som räddar plattan är de övriga bandmedlemmarna, Attilas sångröst älskar jag men även av honom hade jag kunnat önska mig mer. Den där omänskliga rösten han använder i Sunn O))) och tidigare i Mayhem är nästan helt borta, men jag vill ändå inte klaga för mycket eftersom det faktiskt inte finns någon annan som är som Attila.
Hellhammer är Hellhammer, han sparkar så jävla mycket röv som det bara går och är sig själv lik. Fan killen är 44 år och spelare snabbare och bättre än vad folk betydligt yngre än honom någonsin hade kunnat drömma om, och på toppen av det hela så börjar han se ut som en pirat ;)
Necrobutcher.. bara finns där, och för nöjes skull så har vi inte hört honom sedan Chimera plattan 2004.Ester Segarra

Man kan trots allt höra att det är Mayhem, det kan man inte ta fel på. Men den här skivan saknar något otroligt, enskilt kan det finnas flera bra låtar här men alla är uppbyggda på nästan samma sätt och låter nästan identiska med varandra.
Attilas sångröst varierar inte så mycket och Telochs låtskrivande och gitarrspelande är bara tråkigt och upprepande. Gitarren låter nästan precis så som King Ov Hell skrev på Gorgoroth skivan “Ad Majorem Sathanas Gloriam” eller Ov Hell plattan “The Underworld Regime”, vilket skulle kunna vara okej för jag gillar den stilen. Problemet är bara att på Esoteric Warfare så är 98 % av gitarren sådär och det blir väldigt tråkigt och känns bara kopierat i längden. Teloch slog väl bara på ett par ackord som King lärt honom och tyckte det lät okej, så han lät använda det i alla låtar här utan att försöka lägga till så mycket andra intressanta element.

Alla låtar är i princip uppbyggda på samma sätt, som också påminner väldigt starkt om King Ov Hells låtskrivande.
Strukturen är ungefär såhär: Börjar långsamt och tyst, blir snabbt och hårt som fan en liten stund för att bli långsam igen, lite hårdare strax efter där igen för att bli långsam igen en stund senare. Eller så är rollerna precis tvärtom.
Det där långsamma eller snabba hårda mittpartiet finns i alla låtar, de är uppbyggda på nästan exakt samma sätt och det stör mig faktiskt något enormt för det är något man har hört SÅ många gånger tidigare i andra band. Mayhem blev ju bland annat kända för att aldrig göra en skiva som lät sig likt bandets tidigare, eller något som andra band redan gjort.

Här finns dock vissa låtar som är undantag och som faktiskt är bra, MILAB är en av dessa och den innehåller faktiskt en del intressanta element som går bra ihop och påminner lite mer om hur Mayhem ska låta.
Posthuman och Pandaemon är också några av mina favoriter här som faktiskt funkar bra, men den sistnämnda innehåller också de där tysta stunderna där det inte finns några ljud alls. Ett uppenbart försök att återskapa Ordo Ad Chao…

Singeln PsyWar gillade jag inte när den släpptes för några månader sen, men började sen gilla den mer och mer. Och i synnerhet nu när jag hört resten av plattan så är det nog den som sticker ut mest tillsammans med Posthuman och Corpse Of Care, som låter mest likt det Mayhem vi tycker om.
Trinity är också en intressant låt men den liksom resten av låtarna här har sina fina men dåliga stunder, och det är trist att Mayhem inte kunde göra något bättre än såhär.
Posthuman är i princip den enda låten jag får en sådan “wow” känsla över när den spelas, och musiken passar perfekt till texten och temat överlag på Attilas texter. Utan tvekan den bästa på plattan!

För att vara schysst och ärlig så är det ingen dålig platta, det är nog bara att förväntningarna på ett så legendariskt och bra band som Mayhem är högre än vad den här skivan kunde leverera.
Attilas texter är riktigt jäkla bra måste jag säga, temat om esoterisk och psykologisk krigsföring samt “mind control mechanism” är ett riktigt intressant och bra koncept som jag inte tror någon annan rört vid tidigare på samma sätt.
Och tillsammans med Telochs musik så kan konceptet funka, det får ibland en rätt creepy känsla över sig men mycket av det står nog Attila för.IMG_7352

Så kan man bortse från att skivan är väldigt enformig, att Telochs gitarr och låtskrivande nästan är identisk med King Ov Hells stil och är extremt överanvänt på plattan så är ändå Esoteric Warfare långt ifrån en dålig skiva. Men jag hade hellre sett att Morfeus skrev musiken, jag tror hans låtskrivande hade passat bandet mycket bättre.

Även om Attila heller inte varierar sig mycket eller kommer med en speciellt intressant sånginsats (i jämförelse med vad han faktiskt kan göra) så älskar jag honom och han hjälper till att höja skivan. Utan honom och Hellhammer hade nog Esoteric Warfare kunnat bli en katastrof tror jag.

Det här var iaf mitt första intryck av skivan, men jag har en känsla av att den kommer växa på mig. Ordo Ad Chao var extremt svårsmält i början så jag kommer ge Esoteric rätt många chanser till.
Jag älskar Mayhem och känner mig just nu lite splittrad över denna plattan, jag både tycker om det jag hör men känner mig samtidigt kritisk till det.
Nu hoppas jag bara det inte dröjer 7 år tills nästa gång Mayhem väljer att släppa något nytt.

7/10

Bild 1: Robin Renmark

Bild 2: Ester Segarra

Bild 3: Jarle H. Moe

Advertisements
Posted in: Uncategorized