The Final Frontier – Iron Maiden

Posted on July 25, 2014

0


Final Frontier

Inför att Iron Maiden skulle släppa sitt senaste verk The Final Frontier så kommer jag väl ihåg hypen som det alltid blir när ett nytt Maiden album är på ingång, men denna gången var det lite annorlunda.
Det är bandets femtonde album och basisten Steve Harris hade alltid sagt att han enbart skulle göra 15 album och sedan lägga ner, så det snackades en jävla massa hurvida The Final Frontier skulle vara Maidens sista album någonsin osv. Och så började pratet gå speciellt eftersom titeln till och med innehöll “The Final” och diverse konspirationsteorier om att det var en indikation på slutet för bandet började ta fart rejält.

Bandet har delat blandade uttalanden kring detta faktum där Steve Harris verkar tycka om att hålla fansen vid spänning och ovetande, medans gitarristerna Janick Gers och Adrian Smith tar lättare på det och säger att de kommer fortsätta. Och även på senare tid har det kommit fram mer och mer prat om ett nytt album så jag tror definitivt inte detta är slutet för dessa Metaljättar.

När skivan kom så tyckte jag som Maiden fan att denna var bra, följde i samma fotspår som de tidigare skivorna sedan Bruce Dickinson och Adrian Smiths återförening med bandet men väldigt snart efter började jag hitta mer och mer fel med skivan.
Först singeln “El Dorado”, när denne släpptes så gillade jag den men tyckte ändå den saknade kreativitet och kändes mer förhastad bara. Och på senare tid har jag helt enkelt bara tröttnat och står inte ut med den längre, den är inte värdig att vara en singel.

Sen har vi titelspåret och här har vi en riktig skojare som jag inte trodde kunde få existera i Maiden-universumet..
Innan albumet släpptes så fick vi en schysst (usel) video för låten på ca 4 minuter, och vi visste redan att denne skulle ligga på 8 minuters längd så att den var nedskalad var det inget snack om. Vad vi fick i videon var en jävla grym låt som verkligen visade att Maiden var tillbaka i toppform, och vi kunde då bara föreställa oss hur jävla episk och stor denna skulle bli med de resterande 4 minuterna som klipptes bort.
Men det är här vi fick latrintunnan dumpad över oss, för låten började helt okej med ett grumligt intro men problemet var bara att introt fortsatte och fortsatte.. och fortsatte sådär i en 4 minuter.

Jag har ALDRIG varit med om något så enormt tråkigt och känt mig så besviken på bandet, detta är inget skit Maiden håller på med och jag kan inte fatta att de verkligen gjorde det!
Först får vi en video med halva låten och där allt är helt awesome (bortsett från videon i sig), och sedan när vi äntligen får hela låten på skiva så får vi ett hånande stort långfinger i form av världens tråkigaste och mest jävla meningslösa intro på hela 4 och en halv minut!
Och inte nog med denna pungsparken, de skulle naturligtvis öppna med denna live på turnén och därmed även det där jävla introt.

Alltså så fort de börjar spela så är “Satellite 15… The Final Frontier” en jävligt grym Maiden låt, men den kunde varit helt utan de där 4 minuterna. De är helt värdelöst och meningslöst att lyssna på!IMG_0224

Tredje låten på skivan “Mother Of Mercy” börjar intressant men blir helt enkelt en klassisk Iron Maiden låt i en nyare atmosfär helt enkelt, och är en av tre låtar som klockar in under 6 minuter.
Just det, det är ännu ett problem som jag störde mig på med bandets nyare skivor, att ALLA låtar ska vara stora, långa och “episka”. Och vid tillfället när skivan kom tyckte jag det började bli tjatigt..
Men när jag tänker på detta nu så är strukturen på låtarna mer intressant och musiken mer mogen än på de äldre skivorna, där de bara körde på ett säkert kort och skrev samma musik om och om igen utan någon variation. De här långa låtarna har faktiskt lite storhetskänsla över sig och oftast schyssta verser samt refränger, och ibland även bra solon inkastade. De är inte skrivna på det traditionella sättet och det är inte något Maiden gjort mycket i sin karriär.

Och även jag fortfarande känner att det ibland blir lite tjatigt så kan jag iaf låta detta gå denna gången, eftersom de längre låtarna på The Final Frontier faktiskt håller bra klass i jämförelse med förra skivan till exempel. Men här finns dock fel och brister i låtskrivandet i form av exempelvis The Talisman.
På skivan A Matter Of Life And Death som kom 4 år tidigare avslutade de riktigt intressant med låten The Legacy, som under stora delar enbart bestod av en akustisk gitarr och sång.
Den gången funkade det men nu försökte de göra samma skit med The Talisman och det är bara såå utdraget och tråkigt att lyssna. Visst kan jag köpa att de försöker bygga upp en stämning för låtens text men de misslyckas rätt grymt kan jag tycka.
Däremot när låten tar fart så är den en av de bästa på skivan, men man ska inte behöva spola fram i en låt för att kunna njuta av den. Man ska inte behöva skippa delar av låtar för att man inte tyckte de var så bra.

Sista låten When The Wild Wind Blows blåser bokstavligen bort allt skit och misstag de tidigare låtarna givit oss. Den här låten klockar in på 10.59 och är nästan så perfekt som en låt kan bli!
Den startar skönt och mysigt med blåsande vind, ett intressant intro som sedan följs av en otroligt vacker gitarr av Janick Gers. Sången följer gitarrmelodin och de tillsammans skapar verkligen en enormt bra atmosfär för texten som får det hela att kännas mycket mer levande.
Och dessutom när man trodde allt var över och att det inte kunde bli bättre så kör Nico McBrain igång och låten blir lite hårdare men förblir i samma anda.

Holy shit vad detta är underbart att lyssna på, den där första delen ville man bara skulle fortsätta och inte nog att den fortsätte så länge utan den blev hårdare också! Det kan liksom inte bli bättre!
Därefter tar låten en helt annan vändning (vilket är så typiskt Iron Maiden), och även ett långt solo följer. Men trots sina 11 minuter känns When The Wild Wind Blows verkligen inte som en såpass lång låt, den blir ALDRIG tråkig och avslutar på nästan exakt samma sätt som den började.
Den där underbara början på låten fortsätter under en lång tid, så som det jävla introt i “Satellite 15… The Final Frontier” borde ha varit men som misslyckades totalt!
Nej finns inget mer att säga, helt perfekt bara!

Starblind är en av de där större låtarna också och en av mina favoriter här också, men denna lider också lite av de där tråkiga introna som förföljer detta band. Dock bara en minut långt så denna gången går det att förlåta, i synnerhet eftersom resten av låten faktiskt känns väldigt episk och är jävligt skön att lyssna på. Tycker det är väldigt tråkigt att denna aldrig spelades live!

Isle Of Avalon borde vara extremt tråkig eftersom den nästan går likadant hela tiden, och visst kan den bli det ibland men den har bra saker också. Hela tiden känns det som att bubblan strax ska spricka och att något nytt är påväg att hända, som exempelvis en stor refräng eller dylikt och när det väl händer så är det underbart. Så därför klarar sig denna låten också och känns väldigt annorlunda för att vara Maiden, men det är bara positivt i mina öron.IMG_02011

Coming Home är en typisk Maiden ballad och känns helt okej, till en början gillade jag den skarpt men har liksom El Dorado tröttnat rätt rejält på denne.
The Alchemist känns precis som Mother Of Mercy, en typisk Iron Maiden låt i ett nytt skal men denna är nog faktiskt snäppet bättre. Den för med sig en mer gladare och trevligare känsla över sig och känns inte lika allvarlig som alla andra låtar.

The Man Who Would Be King var en av de låtarna jag såg fram emot väldigt mycket, bara namnet är lockande och dessutom är det den enda låten Dave Murray varit med och skrivit på skivan.
Och introt börjar med en gitarr som låter nästan precis likadant som The Loneliness Of The Long Distance Runner från Somewhere In Time skivan, men sedan faller den ner i samma spår som de övriga låtarna med sina tråkiga intron.. dock är denne inte lika tråkig, men jag minns väl att jag blev väldigt besviken första gången jag hörde den.
Det är också den låt jag glömde bort lättast och som jag hört minst av alla, och nu när jag satte igång den för just denna recensionens skull så kan jag ändå säga att den inte är speciellt dålig.
Verserna är bäst helt klart och solot är tråkigt, likaså är refrängen även om den har lite klassisk-Maiden ton över sig. Avslutet är awesome dock och det är så refrängen borde ha låtit!

Så vad är slutsatsen, håller The Final Frontier eller är det en flopp?
Jag skulle säga att den håller väldigt bra, de äldre klassiska skivorna är skrivna på det traditionella sättet och låtarna är inte särskilt avancerade eller djupa medans The Final Frontier vågade göra något annat.
De nyare låtarna besitter mycket mer konstnärlig kreativitet och det uppskattar jag mycket mycket mer än den gamla formeln. När Iron Maiden vill så kan de skriva riktigt jävla bra avancerade och episka låtar, men de känns som de försöker halvhjärtat alldeles för mycket och där faller The Final Frontier ner lite.

Men i övrigt är den jävligt mycket bättre än den skithög som är A Matter Of Life And Death, där den sistnämnda försökte sig på detta koncept men misslyckades medans The Final Frontier rättade till felen och gjorde det mycket bättre på alla plan.
Även omslaget som en del har klagat på är fan så mycket bättre, och har den fokus på Eddie som A Matter Of Life.. inte hade. Folk klagar väl på att den är lite för serietidnings-aktig, men då tycker jag nog mer att förra skivans omslag var sådan medans The Final Frontier har en mer klassisk Maiden ton. Ska man dock vara kritisk så ser skallarna inte ut som människor, vilket är något Maiden allt för ofta haft problem med att få till känns det som..

Jag skulle  inte ha något problem med om detta skulle bli bandets sista skiva, men jag har absolut inget emot mer och jag gillar omslaget som sagt :)

Däremot så måste jag ha en ny live DVD och CD från denna Maiden England World Tour som bandet hållt på med i några år nu. Make it happen!

7/10

Bild 1: Robin Renmark

Bild 2 och 3: Andrés/Metal Traveller

Advertisements
Posted in: Metal