Maximum Overload – Dragonforce

Posted on August 16, 2014

0


Maximum OverloadSå bara två år efter att Dragonforces första skiva utan klassiska sångaren ZP Theart släpptes var det dags igen, och kan vi erkänna Marc Hudson som en värdig ersättare?
Jag vet att jag prisade honom en hel del när The Power Within kom ut men vid närmare efterlyssningar så föredrar jag faktiskt Theart.
Men med detta sagt så är Marc Hudson fortfarande en bra sångare och leder Dragonforce in i nya tider känns det som, för även om soundet på Maximum Overload påminner starkt om förra plattan så är båda två väldigt olika och de verkar dra sig längre bort från de äldre soundet samtidigt som de försöker hylla det.

Men att bandet har skaffat sig ett helt nytt sound är inget att gräva ner sig för och gillar man The Power Within så kommer man gilla denna också, vilket jag kände med mig redan efter 3 låtar!
Bandet själva har hävdat att albumet är deras mest mångfaldiga skiva hittills pga basisten Frédéric Leclercqs medverkan i låtskrivandet och hans Trash och Progsmak, i min mening vet jag inte om jag märkt så mycket av det så den frågan låter jag vara öppen för andra att tolka.

Första låten The Game tog mig lite tid att uppskatta men nu tycker jag det är en fantastisk öppningslåt, och den backas sedan upp av följande spår Tomorrow’s King och No More. Samtliga tre låtar känns som så typiska för Dragonforce och är helt suveräna låtar som jag skulle kunna lyssna på varje dag!
I synnerhet No More som måste vara min favorit hittills på skivan trots vissa ostiga stunder.. men fyfan så bra det här är!
Men sen därefter känns det som att Maximum Overload går ner lite i kvalitén, men jag kan redan nu säga att jag älskar hela plattan och här finns något bra att hämta från alla spår!

Är det några låtar jag måste peka på som inte hade jättemycket att erbjuda (för nu) så är det ballad-liknande Three Hammers som dock har en väldigt skön refräng, Symphony Of The Night och The Sun Is Dead.
Som nämnt tidigare är alla låtar väldigt bra och mysiga att lyssna på, men just dessa nämnda känns inte som att de kommer upp i samma kvalité som de andra. Symphony Of The Night är isåfall den bättre av de tre, men det kan vara just nu i skrivande stund som jag kände att de låtarna inte stack ut så värst.
Sen ska det tilläggas att jag tycker en del stunder på albumet påminner mig om klassikern Ultra Beatdown, både musikmässigt och melodin på sången och jag tycker Marc Hudson bevisar att han är den bästa sångaren för Dragonforce nya sound. En annan intressant grej är att de vid något tillfälle (glömt vilken låt just nu) använder sig av vad som låter som en gammal Hammondorgel, vilket man kanske inte tycker borde passa soundet men det gör sig faktiskt fint i detta fallet :)

Vad jag tycker är synd är att de inte hade en låt som hette just Maximum Overload för då hade vi förmodligen fått den mest sjuka och snabbaste DF låten någonsin, men istället fick vi Extraction Zone som dock inte är den snabbaste men kommer nära till en av de bättre på hela skivan. Dessutom innehåller den texten “freezing moon” och jag som älskar Mayhem kunde ju inte låta bli att tänka på annat, haha!
Låten Defenders är i samma anda som de första här och skulle lika gärna ha kunnat vara en restlåt från The Power Within sessionen, fortfarande good shit though!

Och avslutande låten City Of Gold hade jag förväntat mig mer av men efter att ha lyssnat några gånger så kan jag bara säga att jag älskar den, en jävligt bra avslutare på detta fantastiska album!
Bandet valde dock att avsluta skivan helt med en cover på Johnny Cash låten Ring Of Fire, och först visste jag inte hur de skulle tackla en såpass annorlunda genre men naturligtvis körde de ju Dragonforce-style över det hela och.. ja jag tyckte det var underhållande men jag tror inte Mr Cash skulle uppskattat den precis ;)
Och sen är jag så trött på covers så jag har inte mycket mer att tillägga där, vill ni ha ett roligt skratt så kör igång den men det är okej att missa den, du dör inte av det om vi säger så.

Omslaget är också både passande för titeln, musiken och är överlag väldigt intressant att titta på och enligt gitarristen Herman Li så kom titeln från att de ansåg att samhället idag har blivit så att man konstant bombarderas av information.
We were in an airport departure lounge surrounded by TV screens, flight information screens and advertising screens. We then looked around and no one was saying a word, they were all looking at more screens on tablets, laptops and mobile phones. There’s no escaping it; it’s complete information overload!”

Jag kan inte annat än att hålla med Mr Li och jag har faktiskt den senaste tiden funderat på just detta fenomen, och försökt komma ihåg den tid då datorer och skit inte var så stor del av våra liv.
Anyway..

Så jag vet att jag gav The Power Within en 10 av 10 när den kom ut, och då den fortfarande är stark som tusan så känner jag att jag just nu föredrar Maximum Overload betydligt mer. Den innehåller så mycket mer energi och medlemmarna är nog mer bekväma med den “nya” sångaren och soundet, för det låter så mycket tightare och bättre överlag.
Det är ingen perfekt tia men det är nästan på det och än så länge är den en av de bästa plattorna som kommit i år, så gillar du Dragonforce så spring och köp den för jag älskar verkligen vad jag hör!
Jag köpte originalet men där finns en med bonusspår som jag nu i efterhand ångrar lite att jag inte tog istället.
Nåja, shit happens ;)

9/10

Bild: Robin Renmark

Advertisements
Posted in: Metal, Power Metal