Night Of The Blade + The Night Before – Tokyo Blade

Posted on August 27, 2014

0


Night Of The Blade 1För ett par år sedan hade jag en polare som frågade om jag hade hört bandet Tokyo Blade, och skickade låten Night Of The Blade till mig. Snabbt blev jag fascinerad av riffen och hela stilen på låten och undrade hur jag hade kunnat missat detta band, och även om de klassas som ett av banden som tillhörde The New Wave Of British Heavy Metal så förstår jag att många har missat dom.

Inte för att de skulle vara dåliga utan mer att den musik de gör inte är något nytt i mina öron, det finns så många andra band som låter ganska lika och dessutom flirtar Tokyo Blade lite med Sleazerock genren.
Absolut inget fel i det, men jag tappade känslan för bandet samt Night Of The Blade och tyckte soundet var väldigt tråkigt och att låtarna inte hade något speciellt att ge.
Och sedan dess har jag haft tidpunkter till och från då jag känt suget efter att ge bandet en ny chans, men hela tiden misslyckats och den här onda cirkeln har bara fortsatt och fortsatt.

Jag har länge velat göra en recension på Night Of The Blade men aldrig känt att jag lyssnat tillräckligt för att ge en schysst syn på den, och på toppen av det hela inte heller känt för att lyssna på plattan pga tidigare erfarenheter. Men nu i dagarna kände jag ett nytt sug och en nyfikenhet om att jag skulle ge ett nytt försök och denna gången på allvar, så jag körde igång den i eftermiddags och ville granska låt för låt och.. det var inte så illa som jag känt tidigare.

Att säga att jag aldrig lyssnat igenom skivan vore en lögn men jag kunde aldrig förstå varför min polare gillade detta så mycket, men nu försökte jag strunta i alla fördomar och negativa känslor jag hade och bara försöka ta den för vad det var.
När första låten Someone To Love började spela så kände jag med en gång att detta skulle bli sååå tråkigt, och i ärlighetens namn så är inte introdelen särskilt bra. Men jag gillade faktiskt låten, sångaren Vic Wrights röst passar perfekt och det är han som stjäl showen från resten av musikerna på hela plattan. Inget ont om resterande bandmedlemmar för de är jäkligt duktiga också, och jag har hört att många inte gillade Wrights röst men han är faktiskt en stor roll i det goda från Night Of The Blade.
Och på tal om det så är titelspåret nummer 2 på skivan and it kicks ass, det är fortfarande en av låtarna jag gillar mycket men den har ett alldeles för långt och tråkigt solo som kunde kortats ner.

Sedan följer Rock Me To The Limit som trots sitt ostiga namn är en härlig rocker och en av de bästa på skivan, och därefter har vi plattans “episka” låt i Warrior Of The Rising Sun som startar som en lite mid-tempo ballad men ökar gradvis i takt och blir hårdare.
Jag gillade också sista låten Lightning Strikes (Straight Through The Heart) väldigt mycket, och när jag nu tittar på samtliga låtar på albumet så har de alla något jag gillar.
Men kvalitén på musiken överlag når inga jättehöjder för att vara ärlig (bortsett från de som nämnts), det är en helt schysst Metalplatta i klassisk 80-tals anda helt enkelt. Det är för övrigt det enda som ens kommer i närheten av Sleazerock/Metal som mina öron har gillat, så kvalité har vi här iaf :)
För mig kommer den nog alltid vara lite speciell med tanke på all historia jag har kring den och att jag först nu efter alla dessa år börjar gilla den mer, men för den vanlige Metallyssnaren så känns det som en älska-eller-hata-skiva.

Men då Night Of The Blade kom ut 1984 så fanns där färdiginspelat material med originalsångaren Alan Marsh, men Marsh hoppade av och därför fick Vic Wright spela in sången på väldigt kort tid och gjorde som sagt enligt mig det jävligt bra. Versionen där Alan Marsh sjöng på släpptes sedan 1998 under titeln Night Of The Blade: The Night Before.
Och som lite lätt nämnt innan så vet jag att många föredrar Marsh röst och jag kan erkänna att jag gillar den också, han låter ganska lik Wright men den senare har lite skarpare och ljusare sångröst vilket jag tycker passade soundet lite bättre.
Med Marsh låter det mer..  smutsigare och trashigare, vilket absolut inte är fel heller men det får en annorlunda känsla och atmosfär över sig.
Så jag tycker det är trevligt att få möjligheten att hör båda versionerna.

Night Of The Blade 4Dessa två utgåvor av skivorna är väldigt snygga och skivbolaget har verkligen gått igenom dom med kärlek, däremot stör jag mig på att The Night Before saknade låtar som finns med på skivan från 84 och att en del bonusspår från båda plattorna kändes lite out of place så att säga. På originalet är till exempel Madame Guillotine med som ett bonusspår taget från EPn med samma namn, men på The Night Before är den med som standard på albumet och INTE en bonuslåt?
Det kan i och för sig vara så att den skulle varit med på skivan men att Wright inte hann spela in den?

Men till skivbolagens försvar så står där i bookleten att originl mastertapen från The Night Before inte existerade längre och därför var det svårt att återskapa och remastra det som fanns, så det kan vara en anledning att vissa låtar saknas och det kan jag tycka är okej isåfall.

En sak jag dock tycker är väldigt slappt är när skivbolag väljer att återsläppa en viss platta och sen inkludera en annan skiva eller EP som bonuslåtar, istället för att släppa den enskilt. Ta detta som ett bra exempel då Night Of The Blade utgåvans bonusar är Lightning Strikes EPn, Madame Guillotine EPn och The Cave Session demon. Jag letade efter Madame Guillotine EPn men fann att den aldrig släppts på CD, för att sedan upptäcka att den fanns med som bonus här..
Kanske en liten sak att klaga på men jag tycker sånt är lite störigt, never the less så vill jag inte klaga för mycket eftersom den faktiskt aldrig släppts på CD förutom i detta fallet här. Men det hade sett snyggare ut om den kom ut enskilt..

På The Night Before är bonuslåtarna tagna från en samling demos kallad Mr Ice där Alan Marsh sjöng, och då dessa (enligt bookleten) enbart släpptes på en turné med Uriah Heep så tycker jag det var både passande och kul att de fick stå som bonus på The Night Before.
Tyvärr är den inte mycket att hänga i granen förutom första låten Hot Breath som faktiskt är helt okej och lite smått beroendeframkallande..

Så med en närmare titt på det så kan jag nog konstatera att allt är i en okej ordning trots allt, för skivorna har fått sig en bra remastring och en snygg värdig layout/omslag som är troget LP skivan och dessutom lite roliga bonusar som är helt eller delvis relevanta för skivan i fråga.
Så jag är glad att jag köpte båda även om musiken är lite upp och ned och humöret sviktar när det kommer till Tokyo Blade, men de börjar bli svåra att få tag på så är du nyfiken ska du börja leta nu!
Omslaget är också förbannat snyggt så det något som måste nämnas när man talar om denna plattan!
Och till min gamla vän kan jag bara säga att jag nog aldrig kommer förstå den kärlek som du har för detta band, men jag tackar för att du visade mig dom och Night Of The Blade :)

6/10

Bild 1: Thomas Gustafson

Bild 2: Robin Renmark

 

Advertisements
Posted in: Metal