Bat Out Of Hell – Meat Loaf – Jim Steinman

Posted on October 21, 2014

0


Bat Out Of HellIdag den 21 Oktober är det exakt 37 år sedan detta fantastiska album kallat Bat Out Of Hell kom ut, och jag har bloggat om musik i över 2 år nu och fortfarande inte rört vid denna direkt så nu är det verkligen på tiden!
Bat Out Of Hell kan väl numera ses som ganska outdated platta men när den kom slog den hårt och är än idag fortfarande ett av de mest sålda albumen någonsin, och av rätt anledningar också.
Den är så nära perfektion man kan komma och jag kan nog med all säkerhet säga att jag iaf aldrig har sprungit på en skiva som är mer komplett och perfekt än såhär.

Jag växte upp med föräldrar som lyssnade mycket på Meat Loafs musik och jag gillade det också till en del, men sen kom jag in i en fas då jag lämnade det för “coolare” musik. Men det var inte förens långt senare som jag faktiskt insåg hur genialiskt både Meat Loafs sång och Jim Steinmans låtskrivande var, och sedan dess har jag i princip inte fått nog av att beundra denna konst som är Bat Out Of Hell.
Historien bakom själva skivan är ganska lång men väldigt intressant, och jag ska försöka att inte gå in alldeles för mycket på det men för er som är intresserade så rekommenderar jag att se Classic Albums DVDn om skivan!

Det hela började när Jim Steinman blev satt på att göra en musikal kallad More Than You Deserve efter att hans tidigare uppsättning The Dream Engine blivit mycket omtyckt, och det var där som han träffade Meat Loaf för första gången på en audition. Låten han sjöng var just More Than You Deserve som sedan skulle komma ut på skivan Dead Ringer 1981, men det var efter det här som Jim Steinman fick upp ögonen/öronen för Meat Loaf och han började även skriva låtar åt honom och plötsligt var idén om att göra en skiva ihop född.
Problemet var att nästan ingen utanför musikalvärlden förstod sig på musiken och ansåg att det inte gick att göra en skiva av det, vilket också grundades lite i att Steinman och Meat Loaf enbart kunde framföra “demon” live istället för att spela in det på band och skicka till skivbolagen.

De sprang sedan ihop med Todd Rundgren som själv gjort en hel del konceptalbum och den här delen av historien känns väldigt glömd och nedsvartad, men hade det inte varit för Rundgren så hade Bat Out Of Hell varit den skivan den är idag. Inte heller hade Jim Steinman och Meat Loaf blivit så kända som de är, simpelt eftersom de båda ville göra en musikalskiva medans Todd Rundgren gjorde det till en rock-opera grej istället.
Som sagt, kolla in Classic Album DVDn om ni vill veta mer om det ;)

Vad som då gör Bat Out Of Hell ett musikaliskt mästerverk i mina öron är delvis Meat Loafs fantastiska röst, och delvis Jim Steinmans låtskrivande. För de som hört Steinmans soloprojekt vet säkert att mannen inte kan sjunga, är inte så duktig på att spela när det behövs men han skriver SÅ otroligt bra musik!
Men vad de gjort på här är att anlita duktiga musiker som bland annat trummisen Max Weinberg och pianisten Roy Bittan som är mest kända för att ha spelat med Bruce Springsteen, och de båda är verkligen riktigt jäkla bra på de låtar de spelar på.

Det första vi får höra är titelspåret själv och Roy Bittans fantastiska pianospel är så underbart, jag skulle kunna lyssna på det om och om igen hur många gånger som helst!
Vad som följer är en nästan 10 minuter lång klassiker som inte går att beskriva, man måste helt enkelt höra hela jäkla skiten och avgöra själv. För en tiominutare blir den aldrig tråkig att lyssna på och känns verkligen inte som en såpass lång låt och är utan tvekan den bästa låten Jim Steinman någonsin skrivit!
För er som tycker 10 minuter är långt så kan jag ju säga att enligt Meat Loaf var originallåten hela 45 minuter..
Och som om låten inte vore bad ass nog så lyckades även Steinman tjata till sig en motorcykelgitarr-effekt av Rundgren ;)

Följande spår You Took The Words Right Out Of My Mouth (Hot Summer Night) är också en klassiker, som dock inte är lika lång eller musikaliskt avancerad som Bat Out Of Hell men sätter sig lätt på hjärnan ändå.
Efter att våra två huvudfigurer i det här hade blivit nekade skivkontrakt i flera år så räckte de 20 första sekunderna av introt för att få Steve Popovich att vilja skriva kontrakt med dom på Cleveland International Records, han gick till och med så långt och sa “it´s the best Rock’n’roll intro I have ever heard”.
Personligen tycker jag det är skit och kunde lika gärna klippts bort men uppenbarligen uppskattar folk det, kanske är det för att jag inte förstår vad de babblar om? You Took The Words är fantastisk i övrigt iaf.

Heaven Can Wait är tydligen den första låten som Jim Steinman skrev för skivan och pianoverket här måste vara bland de vackraste jag någonsin hört, så känslomässigt, fint uppstruktuerat och vackert skrivet helt enkelt. Att Roy Bittan framför det gör de inte sämre direkt, för jag har hört Steinman själv spela det live och.. nje, bortsett från ett utdraget pianosolo som faktiskt var bra så gör Bittan det mycket bättre. Låten i sig glömmer man lätt bort eftersom det övriga på skivan är en så stark vägg av ljud, så en underskattad klassiker skulle jag våga säga.

All Revved Up With No Place To Go är en mer svängig klassisk rocklåt som visst är trevlig att lyssna på, men om här finns någon låt på Bat Out Of Hell som jag skulle kunna vara utan så är det denna.
Den vackra Two Out Of Three Ain’t Bad är också en av de bästa och finaste låtar som herr Steinman har skrivit, där texten innehåller en hel del fina metaforer och är överlag väldigt välskriven. Musikaliskt är den nästan lika vacker som Heaven Can Wait men kan kännas en aning smörig emellanåt.

Wohoo vi är nu framme vid mångas all time favorite, Paradise By The Dashboard Light, som är en duett tillsammans med Ellen Foley. Det är främst den här låten man verkligen känner och upplever den där musikaldelen ur Steinmans skrivande eftersom texten innehåller dialog mellan karaktärerna och stunder där skådespelarna ska agera istället för att sjunga, så för en ovetandes person att lyssna på detta kan jag förstå att denne tycker det är galenskaper men jag tycker det är genialiskt.
När jag var yngre och lyssnade på denna fattade jag inte ett skit och tyckte bara det var ett skumt MEN bra stycke musik, det är först på senare år som jag sett strukturen och den briljanta idén som gör Paradise till den unika låt den är.
Ett av världshistoriens mest märkligaste och konstigaste taktbyte finns med här och ändrar helt ton på låten, men istället för att vara jobbigt och irriterande så för det oss bara vidare in i nästa akt.
Paradise By The Dashboard Light är kanon men rätt uttjatad i min mening och därför är den inte lika spektakulär längre, men fortfarande en av de bättre låtar som finns med här.

Och till slut den vackra avslutaren For Crying Out Loud…
Ofta blir det att man är så mätt på hela skivan när man kommit såhär långt så For Crying kan kännas lite uttdragen och jobbig ibland, men är faktiskt väldigt vacker och Meat Loaf gör nog sin bästa sånginsats någonsin här.

En viktig sak som gör att jag tycker Bat Out Of Hell är så fantastisk är att det är ett rockalbum där pianot har den största rollen, INTE gitarren som det oftast annars är. Därefter kommer sångarens röst, körsången och sen gitarren, och det är en struktur som jag inte sett någon annanstans varken tidigare eller senare.
Jim Steinmans skrivande är så otroligt och fantasifullt där han inte backar för något, Meat Loaf ger sitt allt och dessa två kombinationer blir bara det fantastiska resultatet som är Bat Out Of Hell.
Uppföljaren som kom ut 93 har nästan samma kemi mellan Steinman och Meat men problemet där är att nästan alla låtar redan varit inspelade sedan tidigare av andra artister eller på Steinmans soloprojekt, dock blev de mer perfektionerade på Bat II.

Vad jag tycker är synd är att första Bat Out Of Hell aldrig riktigt fått sig en bra remastrad version på CD, där finns en del nyutgåvor men inga av dom är särskilt bra omhändertagna. Och en såpass klassisk skiva förtjänar det, fan den låg länge som det fjärde mest sålda albumet någonsin och har ännu inte fått ett bra återsläpp? Om Bat II fick det, varför inte den mest klassiska skivan som kan tillskrivas Jim Steinman och Meat Loaf?
Nu är det snart 40 år sedan den kom ut, make it happen!

10/10

Bild: Robin Renmark

Advertisements
Posted in: Rock