Beyond The Red Mirror – Blind Guardian

Posted on May 19, 2015

0


Beyond The Red MirrorÄntligen har Blind Guardian återvänt med ett nytt studioalbum hela 5 år efter deras senaste verk At The Edge Of Time, och dessutom hade bandet tagit minst ett år “ledigt” från turnérandet så att de kunde sammanställa sitt Sagan Om Ringen soundtrack som de jobbat på sedan 95 eller dylikt.

Jag blev lite förvånad när jag läste att Beyond The Red Mirror var ett faktum och bara en månad bort men än mer överraskad blev jag när jag fick höra att det var ett vanligt BG album. Varför detta? Tröttnade bandet än en gång på sin soundtrack idé eller var pressen stor från deras skivbolag?
Oavsett så är ju ett nytt Blind Guardian alltid välkommet varesig det är instrumentalt eller i klassisk form!

När skivan släpptes hade jag inte så mycket pengar så den + en hel del andra ny skivsläpp fick utebli för mig men jag läste iaf på om vilka fantastiska ord folk prisat Beyond The Red Mirror med, så när pengarna väl kom så la jag dom direkt på denna skivan utan den minsta tvekan.
Plattan skulle vara en fortsättning på berättelsen påbörjat på låten Imaginations From The Other Side vilket jag tycker är en helt awesome idé, så hur kan ett sådant koncept misslyckas när det är Blind Guardian som sitter bakom spakarna?

Men jag måste tyvärr säga att Beyond The Mirror är överskattad och jag.. fan, det gör ont att säga det, men jag har nog aldrig blivit såhär besviken på en Blind Guardian skiva!
Det gick till och med så långt att jag kände att Power Metal genren håller på att dö, om varken Blind Guardian eller Rhapsody Of Fire can get their shit together.. kan det här innebära slutet då?
Lite väl hårda ord förvisso men de besitter en viss poäng, för Beyond The Red Mirror är inte dålig men den känns väldigt lat. Det verkar precis som att bandet prokrastinerat en massa och sedan i sista minuten kommit på att “fan, vi hade ju en deadline innan skivan skulle vara klar” och sedan bara kopierat vad de gjorde på At The Edge Of Time + alla små idéer de fått upp i huvudet under den tiden.

Det är kanske lite fel att jämföra Beyond med Edge Of Time för där är förvisso en del skillnader, men soundet är i princip detsamma och det känns ganska trist att höra när man väntat med stora förhoppningar i 5 år. Att först bli rånad på en instrumental skiva de sagt de skulle göra bara för att sedan bli rånad på den kreativitet som bandet besitter känns inte så kul må jag säga, i synnerhet om man som jag lägger sina pengar på det när ekonomin kanske inte är den bästa.
Men nu börjar vi snacka om skivan tycker jag..

Jag vill börja med att prata om omslaget där Digipack versionen har en ganska tråkig bild av en röd spegel, vilket förvisso är okej med tanke på skivans titel. Men bilden de använde för den vanliga jewel case versionen är fan så mycket snyggare och mer kreativ än det här, och det är sånt som får mig att hata sånt här trams! Visst, låt gå för att ha olika omslag på de olika utgåvorna men säger inte logiken att den utgåva som är dyrare och med bonuslåtar borde ha det snyggare omslaget?
Eller är det enbart pengagirighet som styrt detta för att locka folk att köpa båda versionerna för omslagets skull? Well, det funkade inte på mig iaf och det är otroligt onödigt och taskigt att lura sina lojala fans med sånt trams.
Notera: Det är förmodligen Nuclear Blast som står för detta så jag riktar kritiken främst dit och inte bandet, även om de säkerligen har haft en del fingrar med i leken.

Första låten The Ninth Wave började riktigt häftigt med grymma körer som verkligen fick en att bubbla upp och känna att detta skulle bli en grym skiva, men efter att ha lyssnat igenom den så kändes det ungefär som att”meh, var det allt?”. Tyvärr fann jag denna låten att vara otroligt fantasilös och intetsägande, vilket inte är ett särskilt bra sätt att börja en skiva på.
Nästa låt och skivans singel Twilight Of The Gods har jag aldrig riktigt gillat heller, första gången jag hörde den för några månader sedan så kändes det okej. Det var singelmaterial helt enkelt så den var inte superbra men helt okej att lyssna på och lätt att skaka av sig och därefter se fram emot resten av skivan.3703996848_d8b2fb2c68_o

Prophecies kändes nästan lika lätt att glömma bort som Twilight Of The Gods, och det är först låten At The Edge Of Time som det börjar ta fart lite.
Ja just det, efter skivan “At The Edge Of Time” så släpper de en ny skiva med en låt som har samma titel *hallå okreativiteten*..
Till låtens försvar så har den en jäkligt bra och härlig refräng med riktigt bra körer, som i helheten ger en känsla av att bandet faktiskt försökte prova något nytt och vågat här. Men med det sagt så är det inte SÅ värst vågat och det låter fortfarande som Blind Guardian ;)
Låten Ashes Of Eternity är ett bra exempel för att visa att bandet måste ha prokrastinerat för den låter mystiskt likt Fly från A Twist In The Myth skivan från 2006.. trots allt så har denna som föregående låt ett övertygande försvar i form av att den faktiskt låter rätt schysst ändå. Lite typisk bard-aktig som Blind Guardian brukar vara och det är ju alltid tillåtet.

Om du inte gillar omslaget till Digipack versionen så finns där faktiskt en annan anledning att köpa den versionen, nämligen bonuslåten Distans Memories som utan tvekan är en av de starkaste och emotionella låtarna på hela skivan. Varför i hela helvete är detta en bonuslåt och inte en standard här?
Ett såpass starkt spår ska inte vara begränsat till den publik som vill betala extra, och i synnerhet inte när albumet är såpass “svagt” som det är.
Men the real shit börjar med The Holy Grail, och man tycker väl också att med en sådan titel så får man inte misslyckas?
Här känns det för första gången på riktigt att det är såhär det ska låta, detta är Blind Guardian och det är såhär hela skiven skulle ha varit!!
Gitarrspelet från André Olbrich och Marcus Siepen är välskrivet och väl framfört, Frederik Ehmkes trummande håller hög klass som vanligt, körerna är riktigt bra och Hansi Kürschs sångröst är som den ska vara – Helt fantastiskt bra och en blivande Blind Guardian klassiker!

Varför kunde inte resten av skivan varit såhär? Kvalitén på Beyond The Red Mirror varierar så enormt och det får mig att känna att de någonstans på vägen verkligen tappade inspirationen.
Eller att vissa låtar skrevs under bra former medans majoriteten skrevs under stress och press från skivbolaget eller dylikt.
För liksom kommande låtar som The Throne och Sacred Mind har lite saker värda att minnas, de är fortfarande inga dåliga låtar men här erbjuds liksom inget speciellt.
Fan det är svårt att beskriva det riktigt för när jag lyssnar på det så låter det bra, men inte sådär “wow” som det borde, och när man sedan återkommer till skivan så minns man inte alls hur de lät.
Sacred Mind hade några stunder som lät ganska annorlunda för Blind Guardian, men det ger låten en liten märklig känsla som även den är svår att beskriva.
Avslutande Grand Parade måste jag säga håller hög kvalité och är stundtals helt fantastisk, men även här känns det som att man lätt glömmer hur det låter om man inte hört den på ett tag och dessutom påminner den mig verkligen om Wheel Of Time från förra plattan..

Så nej, det smärtar mig enormt att säga detta men jag är mycket besviken på den här skivan. Man tror väl att efter 5 års väntan så borde tyskarna ha kommit fram med något bättre, det är ju förfan Blind Guardian?!
Och folk som dessutom hypat upp den och sagt att det var väl värt 5 års väntan och massa annat skitsnack.. låt er inte luras gott folk!

5/10

Picture 1: Robin Renmark

Picture 2: Shadowgate https://www.flickr.com/photos/shadowgate/3703996848/

Advertisements
Posted in: Metal, Power Metal