Hammer of the Witches – Cradle of Filth

Posted on July 22, 2015

0


Hammer of the WitchesJag brukade älska Cradle of Filth och är en av vad som verkar vara få som faktiskt gillar Nymphetamine skivan, men efter det så tyckte jag att bandet gick ner sig rejält. Thornography var hädelsen till musiken själv, Darkly, Shittly Venus Aversa saknade helt karaktär och The Manticore And Other Horrors var lika tråkig och meningslös som en träbit i ån, så jag var inte speciellt intresserad när jag fick nyhetsbrevet om Hammer of the Witches i min inbox.

Men jag tänkte också att jag kunde ge den ett försök eftersom bandet faktiskt genomgått stora förändringar där alla medlemmar utom Dani Filth och trummisen Marthus försvann, och många fans anade nytt ljus för britterna då de ansåg att tidigare gitarristen Paul Allender drog ner bandet i avgrunden.
Så med en helt ny uppsättning blir det ju absolut spännande och intressant att höra om Cradle of Filth äntligen kan ta steget ur denna formsvacka de haft sedan Godspeed On the Devils Thunder 2008, som faktiskt var hyfsat bra även om den var lite träig i sitt sound.

Jag gillar titeln Hammer of the Witches och att skivan skulle baseras på denna instruktionsbok till häxjakten, men jag är lite förvånad att bandet med sin dumma humor inte valde att döpa skivan Hammer of the Bitches istället.. men det är skönt att se en liten mer mognad sida av bandet för en gångs skull!
Right Wing of the Garden Triptych var väl första låten som släpptes och mitt första intryck var att bandet lät en anings bättre än vad de gjort de senaste åren, men det mesta lät sig väldigt likt de andra skit de kräkt ur sig. Jag gillade inte produktionen som bandet har fastnat i eftersom samtliga skivor sedan Godspeed låter likadant, men rent musikaliskt var det helt okej och inte så hemskt som jag kanske hade förväntat mig.
Och efter att sedan ha lyssnat lite mer så bestämde jag mig för att ge det hela en chans att återuppliva min kärlek för Cradle of Filth och se om bandet kunde skapa magi en gång till..

Och skivan börjar med det instrumentala stycket Walpurgis Eve som enbart klockar in på fjuttiga 1.29, vilket är alldeles för kort och dessutom hade stycket potential att bygga upp en stor och häftig atmosfär för kommande spår eller varför inte hela skivan i sig?
Men de försökte inte ens få den att gå ihop med första låten Yours Immortally, utan den stannar abrupt från ingenstans och tar någon sekunds uppehåll innan sistnämnda titel sparkar igång.
Men när väl Yours Immortally drar igång så blir man peppad, för vad vi får höra är awesomeness rakt igenom! En riktigt ösig Cradle of Filth låt som försöker bygga upp lite mörkare stämning, vilket jag personligen tycker deras skivor saknat sedan Damnation And A Day.
Men långt där nere inom mig så känner jag fortfarande den där känslan av det nya tråkiga Cradle of Filth som aldrig verkar försvinna..

Desvärre är Yours Immortally i princip den enda låten på hela skivan som skapar denna atmosfären och där man faktiskt inte vet vad den tänker kasta åt oss härnäst.
“Deflowering the Maidenhead, Displeasuring the Goddess” är en låt som jag är lite splittrad på eftersom den har några stycken som är väldigt bra, men även andra som är lite mer tveksamma men jag finner mig själv återkomma till den då och då iaf.
Och det är lite det som är problemet med Hammer of the Witches, för även om den här skivan har mer karaktär än de senaste skivorna så känns majoriteten av låtarna här mest bara som fillers att lyssna på om man vill ha lite ös. Många av låtarna innehåller märkliga gitarrsolon som inte passar stämningen eller låten, men det är inte så fruktansvärt heller så att jag känner att jag inte står ut med det. Titelspåret innehåller lite sådant men där passar det faktiskt bra, och samma spår känns också mer som en traditionell Cradle låt så där har de faktiskt lyckats bra!

Onward Christian Soldiers var också en låt jag lade märke till när jag hörde den, och den instrumentala Blooding the Hounds of Hell är perfekt som avslutning och drar en tillbaka till den nostalgiska tiden då CoF både startade och avslutade skivor med instrumentala stycken av kvalité.

Cradle of Filth - Bataclan 12/02/2014

Men hur är de nya musikerna? Well först vill jag påpeka att jag äntligen tycker att Dani Filth har fått tillbaka lite av sin sångstil, som verkligen har varit piss de senaste åren men som här låter lite mer som det klassiska och är mer varierad än på till exempel Darkly Shittly skivan. Så det gillas skarpt!
De nya gitarristerna Ashok och Rich Shaw gör ett bra jobb och deras låtskrivande är okej, men jag kan inte påstå att jag gillar deras fixering vid alla dessa gitarrsolon som ständigt ska vara med och förstöra stämningen. Det är inte horribelt som sagt men det kan vara lite störigt emellanåt.
Den nya keyboardisten Lindsay Schoolcraft gör sig bra och har även en mer passande backgrundsröst än de tidigare kvinnorna Filth har rekryterat, men jag föredrar faktiskt Martin Powell på key och Sarah Jezebel Deva i backgrunden om jag ska vara ärlig ;)
Marthus har sin spelstil på trummorna och han är utan tvekan duktig, men jag börjar tröttna lite på den och vill gärna se lite mer variation. Här på denna plattan låter han dock betydligt mer kick ass och tightare än vad han tidigare gjort och är en av höjdpunkterna på Hammer of the Witches.

Nu har jag bara lyssnat igenom Hammer of the Witches två gånger men mitt intryck är att bandet gjort lite framsteg med denna releasen. Man märker med en gång att skivan har betydligt mer karaktär och kreativitet än något de gjort under de senaste fem åren, men samtidigt så finns den där smutsiga/tråkiga känslan fortfarande kvar som en gam cirkulerande runt ett ruttet kadaver.
Cradle of Filth har tyvärr grävt ner sig i ett hål som är och kommer bli jättetufft att ta sig upp ifrån, men med den nya banduppsättningen kanske de kan vända på trenden och har med Hammer visat att de har tagit ett steg i rätt riktning i alla fall.
Det är fortfarande långt ifrån en jättebra skiva men här finns åtminstone karaktär och något att gilla i varje spår, och jag skulle nog vilja säga att det var den här riktningen som bandet skulle ha tagit för många år sedan för att fortsätta behålla min kärlek för deras musik.

Hammer of the Witches är en liten bit på vägen i återupplivandet av den nedsparkade åsnan som är Cradle of Filth, och nu hoppas jag bara att bandet tar ett större kliv i samma riktning på nästa skiva.
Och Dani, det är dags för ett nytt livealbum eller live DVD snart!
Det senaste vi fick var 2005 och det är på tok för lång tid! (Och nej, jag räknar inte med den urusla bonus DVDn till Evermore Shittly EPn)
Make it happen!

7/10

Photo 1: Robin Renmark

Photo 2: Alex www.blacklabelphoto.com

 

Advertisements
Posted in: Övrig Metal, Metal