The Book Of Souls – Iron Maiden

Posted on September 4, 2015

0


Book Of SoulsBook Of Souls 3Holy shit, Maiden släpper nytt album för första gången på 5 år och inte nog med det.. ett dubbelalbum dessutom!
Jag höll på att skita ner mig när jag läste det för första gången men sedan förstod jag att de inte skulle bli ett dubbelalbum pga att de hade jättemycket nytt material, nej utan istället var det för att de fortsätter att envisas med att skriva låtar som är 10 + minuter långa..

Men med detta siktet inställt från början och alla som prisat albumet som ett av Maidens absolut bästa och bla bla bla, så kunde jag sitta ner och ta The Book Of Souls för vad den var – And it kicks fucking ass.
Lite överdrivet men jag blev verkligen förvånad över skivan och trots dessa långa spår så kändes det inte som att man satt 92 minuter, och det är mäktigt när ett band kan släppa en sådan lång skiva utan att man blir uttråkad halvvägs igenom.
Vad jag tycker var märkligt med The Book Of Souls var att skivan inte livnär sig på starka verser och refränger eller bländande gitarrsolon som bandet brukar syssla med, utan istället lägger vikt på den instrumentala delen och att bygga upp en storslagen stämning som den lyckas väldigt bra med.

If Eternity Should Fail misslyckades faktiskt för jag tyckte inte den var speciellt intressant, så inget bra sätt att börja skivan på även om låten växer sakta på mig. Strax därefter kommer ju även singeln Speed Of Light som är en okej låt men som för det mesta bara känns som “meh”.
Jag älskar gitarrverket men detta är nog första gången någonsin som jag tycker att den hade kunnat vara bättre utan sången, och här finns sådana märkliga ställen här och där på hela skivan där musik eller sång inte går ihop. Även om de är få, så finns dom här och det är inget jättebra tecken..

Men sen drar skivan igång The Great Unknown och den fantastiska The Red And The Black.
Fyfan vilket jävla spår, och som på sina 13 minuter aldrig blir tråkig det minsta! Varenda ton är helt rätt och bygger upp lite av den mörka stämningen man kunde tänka sig när man såg omslaget, men inte för mörkt iaf! Dessutom återser vi i en hel del i denna och de andra låtarna det där klassiska temposkiftet och bisarra tvära ändringar mitt i låtarna som vi kommit att älska i gamla låtar som Fear Of The Dark och Sign Of The Cross. Och som om det inte vore nog så påminner The Red And The Black stundtals väldigt mycket om klassikern The Rime Of The Ancient Mariner från Powerslave skivan, och om jag får tippa så tror jag att Maiden tog mycket inspiration från den tiden i deras karriär inför skrivandet av The Book Of Souls.
Sen är det härligt att veta att det enbart är Steve Harris som skrivit den, och det skickar tillbaka en på en nostalgitripp till hans guldålder i låtskrivandet som tyvärr dog för väldigt länge sedan.Book Of Souls 4

The Red And The Black kan dessutom mycket väl vara en av Maidens absolut bästa låtar någonsin, och jag är helt bortom tagenhet av hur jävla underbar denna låten är.
Den är och står för precis allt som Iron Maiden är och har varit!
Men alla pratar om den 18 minuter långa avslutaren Empire Of The Coulds och även jag blev hypad innan folk började prata om den, men tyvärr får jag säga att detta var nog en av de tråkigaste och mest okreativa spåren på hela skivan.
En lång stund på ca 6 minuters så spelar Bruce Dickinson piano och allt är helt okej och stundtals väldigt fint, men så fort resten av bandet drar igång så är majoriteten av låten väldigt enspråkig och rakt ut tråkig.
När folk påstått att Empire Of The Clouds skulle vara den perfekta avslutaren på Iron Maidens karriär så säger jag skitsnack om det, The Red And The Black är hundra gånger bättre och förtjänar det ryktet mer!
Sen är jag så fruktansvärt trött på Bruce Dickinsons tjat om luftskepp och liknande, och trodde ju att Empire Of The Clouds skulle vara en storslagen låt med fantasytexter eller något liknande.
Åh men jag var naiv och borde vetat bättre..
Death Or Glory är också en av de som folk snackar skit om men den var ju faktiskt ganska bra och lite ösig, och lagom kort dessutom som man behöver på en sådan här lång platta och är i min åsikt bättre än Speed Of Light.
Tears Of A Clown var också ett intressant inslag som förtjänas att uppmärksammas då bandet tydligen gör sin lilla hyllning till Robin Williams, vilket är intressant och fint gjort även om inte jag var något stort fan av just honom.

Jag vet att jag prisar The Red And The Black enormt men det var faktiskt den enda låten som gjorde mig riktigt uppspelt och som fick mig att genast börja nynna och vilja repetera, och även om resterande låtar är bra så kommer ingen upp i samma storhet.
Titelspåret The Book Of Souls är väldigt bra också men inte så storslagen som man hade hoppats, och den avslutar tyvärr på samma struktur som The Red.. så det är synd att bandet inte kan variera sina strukturer mer då detta är väldigt vanligt med deras längre låtar.
When The River Runs Deep är en av de få som verkar satsa mer på catchighet och den lyckas bra, och är en av mina favoriter från skivan so far :)Book Of Souls 5Book Of Souls 6

Jag kan ärligt säga att jag gillade varenda låt på The Book Of Souls och musiken är väldigt fräsch, vilket är otroligt välkommet eftersom detta är ett band som suttit fast i ett och samma träsk under ca 10 år nu.
Istället för att satsa på catchiga refränger och verser så har de lagt ner mer tid på storhet bland de instrumentala och mer melodi istället för bländande gitarrsolon, och äntligen har de lyckats få till den där perfekta blandningen mellan det klassiska Iron Maiden och den nyare progressiva stilen!

Sist men inte minst så har vi det simpla men å så fantastiska omslaget!
Från första stunden då jag såg den så kände jag på mig att Iron Maiden skulle göra ett enormt mörkt och konstnärligt album, men jag insåg med en gång att bandet aldrig skulle göra sådan musik även om The Book Of Souls är mörkare än vad jag skulle kunnat tro från början.
Men omslaget är så jäkla perfekt och all artwork i bookleten är lika fantastiska, som vanligt när det gäller Iron Maiden med andra ord ;)

The Book Of Souls är mycket bättre än The Final Frontier och här finns inte ett enda tråkigt eller dåligt spår, men jag tror det är en skiva som kan kännas en aning torr i början så det tar nog lite tid att lyssna in sig.
Maiden må vara det band jag älskar ända in till själ och hjärta, men jag suger inte upp allt de gör och kallar det fantastiskt bara för att det bär namnet vilket en hel del verkar ha gjort när de recenserat denna.
Men The Book Of Souls är utan tvekan en väldigt stark platta som bara kommer bli bättre med tiden som går :)
Up the fucking Irons!

9/10

Picture 1-2: Robin Renmark

Picture 3-4: Thomas Gustafson

Advertisements
Posted in: Metal