The Vice Quadrant – Steam Powered Giraffe

Posted on October 17, 2015

0


SPGUsch över en månad sen sist, verkligen dags att skriva något nu..
Jag hade länge planerat att prata om just Steam Powered Giraffes senaste platta The Vice Quadrant som kom ut i början av September om jag inte minns helt fel, men saker kom emellan och det är därför det har dröjt. Men nu är skivan genomlyssnad och redo att snackas om, och jag som inför köpet var orolig för om amerikanerna kunde lyckas fånga mitt intresse… och där fanns inga själ att vara orolig visade det sig.

The Vice Quadrant skulle vara ett koncept album och en Space Opera, men hurvida låtarna hänger ihop i en story eller om de bara har det gemensamt att de flesta har rymd-temat det vet jag inte.
Och egentligen spelar det inte mig någon roll men visst, om man kunde göra ett storslaget konceptalbum i form av en Space Opera så skulle inte det vara fel
Maiden var heller inte ensamma om att släppa ett dubbelalbum i år då Steam Powered Giraffe lyckades klämma in hela 28 spår på två skivor, vilket kan skicka hjärnan iväg på oroade tankar om att här måste finnas massor med fillers. Och även om The Vice Quadrant innehåller en del sådana, så är det faktiskt ett bra album där en hel del låtar till och med är bland det absolut bästa denna giraffen någonsin har skapat.

Öppningslåten “The Vice Does Tight” är lite A cappella-liknande där samtliga av gruppens tre medlemmar, The Spine (gitarr/sång), Rabbit (Sång/allt möjligt skit) och Hatchworth (bas/sång), delar på sången och skapar ett trevligt men märkligt nummer. Det är ungefär sådana “konstigheter” man kan förvänta sig av gruppen emellanåt, men jag gillar hur samtliga medlemmar får utrymme att göra sin del och de gör den bra!
On A Crescendo är en akustisk låt som påminner mig väldigt mycket om Donovan och var lite oväntad, men är i min mening en av de bästa låtarna på plattan.
Följande låt Steamjunk är inte lika spektakulär men istället mer okej, men Starburner höjer sig jämte Crescendo och är en av de där härliga låtarna jag kan lyssna på hur mycket som helst utan att tröttna på den.
Jag gillar verkligen när alla medlemmarna får sjunga sin del och även om jag tycker att Rabbit och Hatchworths sång sticker ut lite mer, så kan jag inte förneka att jag älskar att lyssna på The Spine också.
De tre är så samspelda och har en sådan perfekt energi som går hand i hand med varandra, och det märks verkligen på låtar som Starburner och Fire Fire och jag kan utan tvekan se de spåren som blivande SPG klassiker.
Fire Fire är förvisso en låt som spelats live innan skivan kom ut, men det här först här på skivan som jag verkligen lagt märke och fattat tycke för den.

Men efter sådant kvalitéts material så går skivan tyvärr ner ju längre den kommer även om första skivan ändå innehåller bra musik som Progress And Technology, Burning In The Stratosphere, Daughter Of Space och humornumret GG The Giraffe. Och innan vi lämnar CD #1 så måste jag nämna Sky Sharks..
Jag har nog aldrig hört något så fruktansvärt dåligt och horribelt så jag låter det stanna vid det, jag har ingen mer kommentar om Shit Sharks.8993941894_91e093311e_o

När det kom till andra skivan så tänkte jag att jag skulle vara mer öppen och inte ta för givet att den skulle vara dålig, det är ju svårt att knäcka en del av det material som fanns på första skivan men ja.. nej, andra skivan hade jag svårt för.
Inte för att den var speciellt dålig men de mesta var så fantasilöst och trist, nästan ingen inspiration alls och kändes väldigt grå. När man fått gå igenom sådana underbara verk som Starburner och Crescendo så hade man ju hoppats på musik av iaf liknande kvalité men så blev det tyvärr inte.
Det enda jag kommer ihåg som stack ut var It’s Cosmic, Starlight Star-Shine, The Space Giant och Hold Me, medans resten mest bara kändes som “meh”.

Som nämnt innan ska man inte tolka min text som att det var ett dåligt album för det var de inte, men det tar kanske lite extra tid att låta andra skivan växa på en. Men man tycker ju ändå att den avslutande låten (på en Space Opera dessutom) Whale Song skulle vara grandios, men inte ens där lyckas de komma upp till den magin som fanns på första skivan. Till och med GG The Giraffe som är ett skämtnummer avslutade första CDn bättre.

Men i övrigt så är The Vice Quadrant en väldigt trevlig skiva som jag vid rätt humör gärna lyssnar mycket på, och är för närvarande min favoritskiva i bandets discografi även om jag måste erkänna att jag inte lyssnat sådär supermycket på det äldre materialet.
På något sätt känns denna skivan mer hel och trogen sitt eget kärnmaterial och till den där lilla humorshowen Steam Powered Giraffe försöker kombinera med sin musik.
Och för den som inte vet så är medlemmarna mimartister och brukar kombinera liveshowerna med humorsketcher och trams, och låter sin musik spegla detta också.

Priset för skivan om du ska köpa den direkt från bandet är rätt saftigt med dyr frakt på kakan dessutom, men gillar man deras musik är The Vice Quadrant värd att ha i samlingen och kan ge många trevliga musikupplevelser. Redan efter första lyssningen älskade jag en hel del av låtarna och gör det fortarande efter nästan daglig lyssning, men jag råder att kolla upp skivan före ni eventuellt köper!

7/10

Photo 1: Robin Renmark

Photo 2: Anastasia Lang

Advertisements
Posted in: Övrigt, Folk Rock, Rock